daste; de bevisade, att skulle pensionen göra henne någon nytta, borde hon sändas dit nu genast.
— Jag känner till ett institut i W***, som jag kan rekommendera som synnerligen lämpligt för Elsa, förklarade pastorn. Förestånderskan känner jag mycket väl: hon är en utmärkt kvinna. Jämte pensionen, som vunnit högt anseende under hennes ledning, har hon upprättat en skola, som utvidgats år från år. Elsa skulle där erhålla den bästa undervisning och den ömmaste vård. Och stället har ett härligt läge! Runt omkring äro höga berg, utmärkt luft…
— Ja, ja, avbröt Macket orolig och avböjande, allt det där vill jag gärna tro! Men låt mig få tid på mig, ha inte så bråttom. Ett så viktigt beslut behöver mogna — även om det verkligen skulle vara nödvändigt.
Beslutet blev fattat fortare än han väntat.
Följande morgon, och det ganska tidigt, träffade amtmannen sin dotter, just som hon skulle rida ned på ängen för att hjälpa till med att köra in hö. Utan att genera sig hade fröken Elsa låtit kusken lyfta henne upp på en av hästarna som var spänd för vagnen. Själv stod kusken uppe på vagnen och höll i tömmarna.
— God morgon, pappa lilla, ropade hon till honom på långt håll, vi skola ut på ängen och köra in höet. Förvaltaren säger, att vi få oväder innan middagen. Jag vill hjälpa till att lassa på!
Fadern kände icke i dag samma oblandade glädje vid åsynen av sin dotter som eljest; han kunde icke avhålla sig, från att tänka på, vad hans hustru sagt honom i går afton. I detta ögonblick såg Elsa verkligen allt annat än kvinnlig ut; hon liknade snarare en vild pojke. Som en pojke satt hon gränsle på hästen. Den korta, blå klänningen skylde icke fötterna, man
