säga honom ett och annat — det får jag nu göra skriftligt. Vad han skall bli förvånad, när han får se dig, han kommer knappast att känna igen den förra Elsa. Kommer du ännu ihåg, hur ogärna du ville komma till oss?
— Förlåt mig! bad Elsa gråtande. Och glöm det, om jag sårade er.
— Å, tala inte om det! Du har blivit en älskad lärjunge för oss alla, och vi äro ledsna över att du far ifrån oss. Jag hoppas, kära Elsa, alt du skriver till mig ibland och talar om för mig, om du gör stora framsteg i musik och isynnerhet i teckning. I det här brevet — hon räckte det till Elsa — har jag bett din fader att fortfarande låta dig få undervisning i ett par vissa ämnen och särskilt att giva dig en skicklig lärare i teckning, som du har stor fallenhet för.
Fröken Gussow kom in och anmälde att vagnen kört fram. Hon och Nelly skulle följa med till järnvägsstationen.
— Farväl då, mitt barn, sade föreståndarinnan. Och skulle du någon gång komma att längta efter pensionen, så kom tillbaka hit. Du är alltid hjärtligt välkommen.
Ute i gången stodo flickorna, samlade. De omringade Elsa och räckte henne blombuketter. Naturligtvis kysste de henne och omfamnade henne under tårar.
— Glöm inte bort oss!
— Skriv snart!
— Jag har hållit så mycket av dig!
Var och en hade ett ord till avsked. Oeh innan Elsa steg upp i vagnen, viskade Flora till henne:
— Kom ihåg vad du svurit!
— Blommorna bli dig bara till hinder under resan, Elsa, sade fröken Gussow, som redan tagit plats i vagnen vid Nellys sida. Lämna dem här och tag inte med dig mer än ett par blommor från var bukett.
