måste läsa och bara läsa. Ack, mamma, det måtte vara förskräckligt att vara guvernant! Tycker du inte det också?
Fru Anna försökte taga denna fördom ifrån henne, men förgäves. Hon kunde ej övertygas om, att guvernanter kunde vara annat än gamla fröknar och att Nelly alls icke skulle passa som sådan.
Pratande och sjungande hade Elisa satt blommor i alla vaserna och ställt var och en på sin plats. Hon stod ännu och beundrade sitt verk, då modern bad henne skynda att kläda sig.
— Det är hög tid, Elsa. Vi måste skynda oss; om en timme är pappa här med Gontraus.
Som en fågel flög Elsa uppför trappan till sitt rum. Men hon hade knappt hunnit börja göra toalett, förrän jungfrun kom med ett brev, som postbudet nyss avlämnat.
Det var från Nelly. Hon bröt det genast och började läsa.
Redan de allra första orden upprörde henne till den grad, att hon knappast kunde fortsätta läsningen. Med andan i halsen ögnade hon igenom sida efter sida, och då hon slutat, sprang hon med brevet ner till moderns rum. Hon kunde inte behålla den längre för sig själv, den viktiga nyhet, hon fått underrättelse om.
— Mamma! ropade hon andlös. Brev från Nelly! Jag måste läsa upp det för dig.
Och hon började:
»Min söta lilla Elsa!
Jag är förlovad. Och så lycklig! Kan du gissa med vem? Säg? Jo, Elsa, doktor Althof är min älskade! Jag ville se vilken min du gör, när du läser om denna stora händelse, jag ser, hur du skakar ditt lockiga huvud och hör dig utropa: ’Nelly vill bara narra mig!’ men hon narrar dig verkligen icke, det är sant, allt, allt vad hon skriver till dig i dag. Du skall få höra
