märkta romaner! Där förekommer alltid krossade hjärtan. Men du förstör dina ögon av att sitta här.
Flora Hopfstange hade hört på helt lugnt, men nu höjde hon sina ljusblå, svärmiska ögon.
— Kära Nelly, sade hon, låt mig vara i fred. Jag hade just nyss en så vacker idé, men nu är den borta.
— Jag skall söka efter den, sade Nelly retsamt och började titta sig omkring på marken, men hon kunde inte hitta den.
— Du är odräglig! ropade Flora ond. Du har ingen aning om vad jag skriver, du förstår inte tyska en gång.
— Det är mycket sant, skrattade Nelly och drog Elsa med sig från den misskända författarinnan.
Nu mötte de Melanie och Greta. De hade i sällskap en flicka på Melanies ålder med ett milt utseende, hon hade håret tillbakastruket och kammat så jämnt att inte ett enda hårstrå låg i oordning. Vänligt hälsade hon på Nelly och Elsa, de båda systrarna däremot mönstrade den sistnämnda med en överlägsen blick.
— Du känner systrarna, sade Nelly, de sitta mitt för dig vid bordet. Men “den fullkomliga” känner du däremot inte. Hon är så fullkomlig, vet du, Elsa, som ett flickebarn kan vara. Hon kommer alltid först till lektionerna och hon gör aldrig några pojkstreck. Rosa Möller är en riktig mönsterflicka.
— Vad är det du säger om mönsterflickan? ropade en munter röst bakom dem. Nelly, Nelly, din elaka tunga kommer att föra dig i olycka.
— Var lugn för mig, du, svarade Nelly. Elsa är nykommen, och jag gör henne bekant med de andra flickorna.
— Vem var det? frågade Elsa, då den lilla runda figur, som höll Orla under armen, kommit förbi dem.
— Det var Annemie von Bosse, som vi kalla för skrattduvan. Hon skrattar oupphörligt, hon kan inte låta bli, och man
