— Här har ni gjort er skyldig till ett mycket obehagligt fel, fröken Elsa. Jag har svårt att tro att ni tänkt er för, då ni skrivit detta.
Han kom fram till henne och pekade på det ställe, han talade om. Det lydde sålunda:
“”Jag hade nu gott långt in i skogen.” Hon rodnade, tog en penna och ändrade “gott” till “gått”.
— En annan gång måste ni se er för bättre, dylika misstag kunna falla sig ganska komiskt. Och så skall jag giva er det rådet att inte vara så frikostig med komma och punkter, såvida ni inte vill göra som den unga dam, som först skrev en sida och sedan satte dit skiljetecken efteråt och var det föll sig. Vid pass tio komma, fem frågetecken och nio punkt — hur som helst, ibland flera, ibland färre. Ni kan nog tänka er, att det kunde falla sig en smula löjligt.
Flickorna skrattade och Elsa med. Denne lärares rättelser upptog hon alltid utan minsta harm — han förstod så väl att komma fram med dem på det rätta sättet. Med sin alskvärda humor, som ofta nog kunde dölja en allvarlig tillrättavisning, uträttade han vida mera än mången, som lät vreden urladda sig i hårda ord.
Men så svärmade eleverna också för honom! I var och en flickskola finns det en lärare, som blivit utvald till allas ideal. och detta var här fallet med doktor Althof.
— Han är förfärligt stilig, försäkrade Melanie och höjde sin svärmiska blick mot himlen. Vilket vinnande leende, vilka kvicka, livliga ögon, vilket nobelt ansikte, vilket mörkt, krusigt hår! Otroligt stilig!
Den nyfikna Greta hade till och med upptäckt, att syster Melanie gömde en pappersremsa med hans namnteckning i en medaljong, som hon hade i sin klockkedja. Pappersremsan hade hon klippt ut ur en skrivbok, där han skrivit sitt namn.
88
