glad och munter, blev jag tyst och försagd både den lilla betydliga stund, som Otto dröjde vid vårt bord, och den övriga delen av aftonen, då Otto blev en av dem, som ivrigast omgav Pauline, vilken gjorde sig ett nöje av att i ett tekniskt salongsspråk, varav jag då icke begrep ett enda ord, bry Otto, men, för vad eller vem eller hur många, det kunde jag omöjligt förstå. På det ofta växlande uttrycket i Melidas milda anlete syntes nog, att hon förstod allt detta skämt, denna persiflage och alla dessa illusioner, vilka, troligen ganska kvickt besvafade av Otto, väckte alla de övrigas skratt och förnöjelse. Men jag kunde omöjligt taga mig mod att fråga Melida. Jag tänkte blott på Otto, hörde blott honom, men kunde icke förmå mig att tala om honom eller ens göra en fråga om honom, ty då steg blodet över panna och kinder, hjärtat slog, och läpparne darrade. Men nu började jag känna mig illa till mods. Jag svarade dumt och konfyst på herrarnes frågor, allt om vår eviga resa och min kära födelseprovins. Tyst inom mig föresatte jag mig att addera ihopa fjärdingsvägarna och titta litet i Djurbergs geografi, tills en annan gång. En annan plåga hade jag även: Man tror i Stockholm gemenligen, att alla de, som äro från en viss provins, känna alla dem, som dessutom bo i den provinsen (huru stor den ock må vara) samt till och med dem, som bo i grannprovinserna. Men du vet bäst, kära mormor, huru litet vi visste utav, vad som passerade omkring oss, och hur dåligt din stackars Ottilia kunde redogöra för alla de herrar och damer, alla de förhållanden, dödsfall, förlovningar och andra märkvärdigheter, som man frågade henne om. Jag visste aldrig förut, att jag visste så litet; men nu, när jag oupphörligt fick svara: Det vet jag verkligen inte, det känner jag alldeles icke etc., då lärde jag mig det. Dock måste jag medgiva, att framdeles försvunno dessa frågor så småningom, allt som jag avskuddade mig tillägget ”från landet”, och allt som jag initierades bland de utkorade, som kalla sig med en viss känsla av eget värde ”vi Stockholmsboar”. Men jag
45
