sig må väl eller illa; men, bara den tanken svävade för mig, att det var Ottos moder, så fann jag alltid, just i hjärtat, där all kvinnans fintlighet egentligen tronar, just där fann jag alltid något ord, något medel, som kunde, om icke behaga, åtminstone blidka min tante; därav kom, att jag, långt ifrån att av henne älskas, dock inom kort tid blev henne oumbärlig. Men, vek jag ett enda steg från den stråt, som hennes nycker ville att jag skulle följa, så hade jag genast bittra, vassa pikar att vänta. Och som ingenting är så oberäkneligt som en allsmäktig kvinnas vilja och önskningar, hände detta icke sällan. Men min kärlek till Otto var den olja, som osynligt hälldes över de brusande vågorna, för att stilla dem. Min onkel var lika artig, lika förekommande, tog väl aldrig mitt försvar mot min tante, men vände oftast hennes snäsor i angenämt skämt och tycktes ändå mer än min tante ivra för, att jag för goda och skickliga lärare skulle få fortsätta mina påbörjade sällskapstalanger. Jag dansade således för Casagli och harmades gruvligen av att se den gamla italienska sprätten utan misskund trycka ned mina blottade axlar, taga mig i armarna, vända mig runt omkring och fingra på mig, tills jag var pionröd av förargelse. Därföre gjorde jag min största flit, att dessa försmädliga lektioner snart skulle taga slut, åtminstone innan Otto kom hem, vilket var den enda epok i den kommande tiden, som jag räknade, likasom hans avresa i den flydda. För den beskedliga herr Crälius sjöng jag: do-re-mi-fa-sol-la-si, tills tante fick vapörer, migrän och tic douloureux. Fransyska sladdrade jag med en liten gubbe, som het mr. Gaspard Charles, som varit frisör hos f.d. konungen, och som, när vi voro på tu man hand, sakta regalerade mig med tusen anekdoter om den förra kungliga familjen; ett ämne, som oändligen intresserade mig, och vid vilket jag aldrig tröttnade, av skäl, som du bäst vet, kära, gamla mormor. Jag målade landskap tillsammans med Emilie för conducteur Heydiken, och då var min egenkärlek på svåra prov, ty han var alldeles för rättvis,
65
