tan tycktes vara för överfulla därtill och fullkomligt fatta, att vad vi kunde få säga, bleve ändå alldeles för litet. Ingen enda vals, ingen enda kadrilj hade jag nu över åt honom, utan han sade blott, när vi slutat, och han förde mig till min plats: I afton! Jag satt länge tyst, drömmande om valsen; men — nu gick ännu en ny sol upp på min ungdomshimmel! Dörren öppnades. Man makade sig. Man gav rum åt alla sidor. Man hade ögonen blott på en punkt. Den höga, ståtliga kronprinsen, som jag förut blott skådat genom fönstrets glas och ram, kom nu, snabbt och hastigt, men ändå med lugn värdighet i sina sköna drag, uppåt rummet. Honom följde den lilla, för söta arvprinsen, med vilken jag i min ungdomsglädje varit färdig att göra som med den lilla flickan i Kungsträdgården; men nu gällde det för belle Ottilia att sitta stilla och se sedesam och ärbar ut, fast jag i min barnsliga glädjeyra varit färdig att göra ordentliga luftsprång av ren förtjusning. När den lilla prinsen passerade förbi mig, kastade han ögonen på mig eller på mina törnrosor, jag vet icke vilket; men en liten glad blick växlade vi, det minns jag, och glömmer det aldrig! Efter de bägge prinsarne kommo deras herrar i kort galopp, och regeringsrådet Le Moine i ett lätt skenande, med guldglasögon och fransysk livlighet, åtminstone i gången. Arvprinsen dansade icke första kadriljen, utan vi andra började vårt arbete därmed. Jag dansade med vår största dansör, baron S. Fröken Staël och grev B. voro våra vis à vis. Rocca stod bakom henne och skötte toiletten, och hon figurerade självsvåldigt ledigt och behagligt, som hon gjorde allt annat, med ett stort, enormt pärlband av guld eller bärnsten, som hon nästan vid var figuré tog i mun. Från denna kadrilj datera sig våra vanliga sex turer. Förut lär man haft hela nio; men fröken Staël lär yttrat, att det vore en horreur, och att man på det sättet finge dansa un siècle med en och une éternité med en annan, varföre den artiga och förekommande stormästaren genast lät avklippa de tre turerna, lämnande oss endast de sex, vilket vi böra vara tack-
89
