förutom en mängd arter ur växtriket, som fordom trifdes i landet men nu, till följd af vanskötsel, äro utdöda.
Efter den fruktbara jordens svarta färg fick landet sitt namn, ty Egyptierne kallade det Kemi d. ä. det svarta landet, i motsats till Toschr d. ä. det röda landet, öknen eller Syrien. Det grekiska namnet Egypten är utan tvifvel blott ett något förändradt uttal af Ha-ka-ptah, som ordagrant betyder: stället för Ptahs dyrkan, hvarmed Egyptierna betecknade Memphis, hvars lokalgud Ptah ursprungligen var; detta den äldsta hufvudstadens heliga namn har då sedermera blifvit öfverflyttadt på hela landet. Från urminnes tid delades Egypten i två hufvuddelar, det södra och det norra, hvilka svara mot de grekiska benämningarne Öfra och Nedra Egypten; ifrån denna indelning förskrifver sig den på monumenten så ofta förekommande beteckningen af Egyptens konungar: Neb to-ti d. ä. de två ländernas herre. Hvardera af dessa två hufvuddelar var åter delad i ett visst antal distrikt, som kallades nomer och förvaltades af nomarcher eller guvernörer.
Rikets hufvudstad var i äldsta tiden Memphis, men sedermera Thebe. Memphis anlades af Menes, Egyptens förste gemensamme konung, omkring år 4000 f. Kr., i närheten af det nuvarande Kairo och var residens för de första dynastierna till omkring år 2,300 f. Kr. Då Thebe under den tolfte dynastien blef hufvud- och residensstad, förlorade Memphis sin rang som landets första stad, och fastän det alltid bibehöll ett betydligt anseende, vårdades det likväl icke med den omsorg som förut. Det gamla Memphis existerar icke mera, blott några kringströdda stenblock utvisa för oss det ställe, hvarest den menskliga civilisationen hade ett af sina äldsta hufvudsäten; men de vidsträckta graffält med sina pyramider, som vi skåda på den vestra bergåsen midt emot Kairo från Gizeh i norr till Dakschur i söder, under en sträcka af omkring 3 svenska mil, bära ännu i dag vittnesbörd om, huru stor den urgamla hufvudstaden en gång har varit. Thebe har deremot ända till vår tid bevarat storartade minnesmärken af sin fordna makt och glans; om dess urgamla storhet har Europa hört talas ända sedan Homeros’ dagar, då den gudomlige skalden sjöng om Thebe med dess hundrade portar och oerhörda rikedomar, och intill vår tid, då skaror af europeiske resande årligen vallfärdas till Egyptens heliga stad för att beundra dessa stolta tempel och kolossala pelarsalar, hvartill verlden ingenstädes kan uppvisa maken. Thebe var en af forntidens största städer (bild 2, sid. 8). Den inre fyrkanten mellan de nuvarande arabiska byarne Luksor, Karnak, Kurnah och Medinet—Habu, hvilka ligga på det gamla Thebes mark, har en
