vägarne och bereden stigarne för mig, som är med Eder, att jag genom denna port må gå in i Osiris’ boning.» Det 6:te kapitlet och i bildlig framställning (bild 18, sid. 53) tillika det 110:de kapitlet handla om den aflidnes vistelse på ett i underjorden befintligt fält, på egyptiska kalladt Aalu, som förmodligen motsvarar Grekernas Elysion, hvarest han plöjer, sår, skördar, tröskar och utför alla slags landtliga arbeten. Den gestalt, som han under dessa göromål skall antaga, kallas Uschabti och visar honom som en mumie med två olika slags hackor i sina händer och en påse med säd på ryggen; sådana figurer, hvaraf en mängd förvaras i museerna, kallas graffiguriner. Det 17:de kapitlet, som utan tvifvel är det äldsta och intressantaste i hela boken, innehåller den egyptiska troslärans hufvudpunkter, som den aflidne måste bekänna. I 31:sta till 41:sta kapitlen ses han kämpa med flera onda väsenden och i synnerhet med ormen, hvars hufvud han genomborrar
|
| 22. Den dödes själ sväfvar öfver liket. (Dödsbokens 89:de kap.) |
med ett spjut (bild 19—21); ormen synes hos Egyptierna, liksom hos så många andra folk, särskildt representera den onda principen. I det 89:de kapitlet (bild 22) sväfvar den aflidnes själ, i form af en fogel med ett menniskohufvud, öfver det balsamerade liket, för att, som det heter i texten, återförenas med kroppen, alldenstund denna aldrig skall tillintetgöras och icke i all evighet mer åtskiljas från själen. Derpå följer i det 125:te kapitlet det märkvärdiga stycket om den underjordiska domen. Detta stycke ansågs för ett af de vigtigaste i hela boken, derföre förekommer det i nästan alla papyrusrullar, till och med i de minst fullständiga. Till en närmare förklaring och ett åskådliggörande af texten hafva de egyptiske presterna bifogat en bild framställande denna rättegångsscen, en bild som mycket ofta förekommer, då den icke blott finnes i de flesta exemplar af dödsboken, utan också ofta blifvit inhuggen på stensarkofagerna. Om än smärre skiljaktigheter finnas, är dock framställningen i hufvudsak alltid densamma. (Bild 23, sid. 56). I en sal, som texten kallar den dubbla rättfärdighetens stora sal, sitter Osiris såsom öfverdomare i
