Merodach Baladan lemnade sitt tält till spillo, sitt konungadömes tecken, och frälste sig om natten till Dur-Jakin. Jag belägrade, jag tog Dur-Jakin.» Merodach Baladan vardt en irrande flykting. Sargon tog sjelf namn af »konung af Babel, Sumir och Akkad»; efter sitt intåg i den vapenvunna verldsstaden mottog han samtidigt sändebud från öarna i Persiska viken, från sju kypriske konungar, från Midas (Mita), konung öfver Moschorna vid Svarta hafvet (709 f. Kr.).
Sargon kunde nu ostörd egna sig åt alla sjelfherskares älsklingsböjelse, byggnadslusten. Icke nöjd med sina föregångares hufvudstäder, byggde han en fjerde, längst i nordöst, der nu den torftiga byn Khorsabad ligger. Dur-Sarrukin (»Sargons borg»), så var stadens namn, framgräfdes i dagen af fransmannen Botta i början af 1840-talet, och de ännu synliga fästningsverken omgifva en fyrkant af nästan en svensk fjerdingsvägs längd och bredd. I nordvest ligger det ståtliga slottet, en af den assyriska konstens bäst undersökta lemningar. Det liknar, såsom alla de andra, Assurnasirpals, men är vida större; halftannat århundrades rof var ju samladt i Sargons händer. Väggarne täckas både af inskrifter, hvilka, utgifna i originaltext, fylla tvenne digra folioband, och af bilder i dubbla rader, vittnande om en långt hunnen färdighet i menskliga och djuriska kroppars framställning. Konstnärerna pröfva redan sina krafter, ehuru ännu temligen klumpigt, på teckningen af träd, vattendrag med flere dylika tillskott till de krigiska taflornas natursanning. Egendomligt nog, synes den väldige menniskofiguren icke hafva hyst tycke för de njutningar, som lejonstriden kunde bjuda; blott en enda gång ses han, såsom en tarflig söndagsjägare, i vagn och uppvaktad af ett stort hofmannasällskap, roande sig att ofreda oskadliga rapphöns och harar.
I sin styrelses femtonde år (706 f. Kr.) flyttade Sargon in i sin nya stad med sina »höfdingar och ståthållare, med de vise och de skriftlärde». Innan nästa år var gånget, föll han för en undersåtes lönmördarhand.
17. Sanherib. Merodach Baladans och Hiskias resning.
Sanherib (Sin-achi-irib, 705—681 f. Kr.) måste börja sin faders arbete å nyo. Med ens utbröt i de underkufvade länderna ett vida utgrenadt uppror, ännu vådligare än det förra. Merodach Baladan somlige hålla honom, på icke fullt bindande skäl, ej för den samme som den förut omtalade, utan för en son af denne) återvann väldet
