eder skola fly för en mans rop allena; ja, för fem skolen I fly allesammans, till dess af eder skola igenblifva, såsom ett mastträ ofvan uppå ett berg, och såsom ett baner ofvan uppå en hög. Derför töfvar Jehova att vara eder nådig, och derför är han fjerran att förbarma sig öfver eder; ty Jehova är en Gud, som handlar med dom: väl är allom dem, som honom förbida.» De många medlemmarne i förbundet båda intet godt. Öfver Babel och Araberna ser han förderfvet inbryta, och med sitt snilles skarpaste hån tillintetgör han den tomma tilliten å Meroes och Egyptens hjelp, som alltid väntas, men alltid kommer för sent. »Ve de affälliga barnen, säger Jehova, de som rådslå utan mig och sluta förbund utan min ande, på det de må samla synd öfver
synd; de som draga neder uti Egypten och hafva icke frågat min mun, på det de skola stärka sig med Pharaos makt och beskärma sig under Egypti skugga! Ty Pharaos starkhet skall eder på skam komma, och det beskydd under Egypti skugga till försmädelse. Deras förstar hafva varit i Zoan, och deras budskap äro till Hanes komne. Men de måste likväl alle samman på skam komma öfver det folk, som dem till intet bestånd vara kan, antingen med hjelp, eller eljest till nytta, utan allenast till skam och hån. Detta är tungan öfver de djur, som draga söder åt; genom ångstens och nödens land (öknen mellan Kanaan och Egypten), der lejoninnor och lejon komma ifrån, ja huggormar och brinnande flygande drakar, föra de på åsnors rygg sina håfvor, och på kamelers puckel sina skatter, till ett folk, som dem
