ligger kringspridd i otaliga öar österut i det Ägäiska hafvet, den något större vesterut i Joniska hafvet, men blott fördelad på de temligen betydande sju Joniska öarna.
Det grekiska fastlandet utgöres till största delen af halföar, bland hvilka Peloponnesos är den betydligaste, med en landgräns af blott 2 mil, under det hafsgränsen är 142 mil. Endast Nordgrekland, fastän skildt från mellersta Grekland genom djupt inskärande vikar (den Maliska och den Ambrakiska), saknar nästan helt och hållet halföbildning. Mellersta Grekland har redan två stora mot vester och öster framspringande halföar, den Akarnaniska och den Attiska. Peloponnesos sjelf utgöres af ett centralland och fem stora halföar.
De grekiska hafven bestå af många delar, derföre hafva de också många benämningar. Det östliga eller inre hafvet, det egentligen helleniska, kallas det Ägäiska. Detta haf är rikt på öar, synnerligast i midten. Norrut och söderut sträcka sig mer öfria, öppna vattenytor med särskilda namn: i norr det Thrakiska hafvet, i söder det Ikariska, åt mindre Asien det Karpathiska, i vester mot Kreta det Myrtoiska hafvet. Greklands vestkust spolas af Joniska och Adriatiska hafven, som ännu i dag behålla sina gamla namn.
Hvad som i synnerhet förökar Greklands rikedom på kuster, är de nio stora, djupt ingående vikarna, fyra på östra, två på södra och tre på vestra sidan; hvar och en med sitt särskilda skaplynne. Den Thermäiska viken (af Thermä, senare Thessalonika, nu Saloniki) löper från Thrakiska hafvet in i innersta vinkeln af Makedonien och skiljer detta land från Thessalien. I nordost begränsas hon af den tredelade halfön Kalkidike. Den Pelasgiska viken intränger mot vester mellan Thessalien och Hellas och delar sig i den Pagasäiska (Voloviken) mot norr och den Spercheiska (Zeitunviken) mot vester. Den Saroniska viken (Äginaviken) är den ryktbaraste på jorden, hon skiljer Hellas från Peloponnesos, Attika från Argolis, prydes af de sköna öarna Salamis och Ägina och tillslutes i vester genom näset vid Korinth. Den Argoliska viken (Naupliaviken) är mindre märkvärdig; vid dess innersta del ligga Argos och Mykenä.
De två sydliga vikarna, den Lakoniska (Kolokythia-viken) och den Messeniska (Koron-viken) skiljas från hvarandra genom de långt utskjutande svarta marmorbergen i det vilda Taygetos, hvars yttersta utsprång bildar udden Tänaron (nu Matapan).
De tre vestliga vikarna äro från söder mot norr den Kyparissiska, den Korinthiska, den Ambrakiska. Den Ambrakiska (nu Arta-viken), som har sitt namn af en gammal korinthisk koloni, bildar ett vattenbäcken, hvilket skär djupt in i landet mellan Epeiros och Akarnanien
