troligen derföre, att Semiterna, om de gjort invandringar i Hellas, derifrån blifvit förjagade, utan att hafva kunnat grunda de mäktiga konungaätter, som sagan härleder ifrån dem. Det må tilläggas, att de äldsta ruinerna i Grekland icke heller röja spår af egyptisk konst.
Det är visserligen sant, att vid den tid, till hvilken man förlägger deras invandring, stora folkrörelser försiggingo uti Asien; att traditionerna låta Phrygerna öfvergå från Asien till Europa, Karerna till Kykladerna och till kusterna af Saroniska viken, Telchinerna från Rhodos till Sikyon, och att ungefär vid samma tid Hebreernas utvandring ur Egypten och Pharaonernas stora krigståg egde rum. Då sålunda allt omkring Ägäiska hafvet var i rörelse och ett och annat om dessa händelser nådde Grekland, är det också högst sannolikt, att en och annan främling kom dit, medförande asiatiska föreställningar och asiatiska bruk.
Det är sålunda icke ankomsten af orientaliska nybyggare, som är osannolik, utan det fädernesland, som man tillägger dem. Må vi ej glömma, att Mindre Asiens kuster voro betäckta af helleniska folkstammar, hvilka så småningom förjagade Phenicierna från öarna i det Ägäiska hafvet och i deras spår letade sig väg till alla kustländerna i den östra delen af Medelhafvet. Ifrån det elfte århundradet kände Hebreerne namnet på Javans söner (Jonerna), »hvilka bebodde kusterna och öarna i det stora hafvet», och detta namn läser man ännu bland de hieroglyfiska inskrifterna från Pharaonernas adertonde dynasti. Man måste antaga en tid, under hvilken de asiatiska Grekerna grundlade sin rikedom och sin civilisation genom att knyta förbindelser med Orientens rika folk. Då kunde några af deras ledare, vana vid samfärdsel med Egypten och Phenicien, under revolutionstider lemna dessa oroliga länder samt komma för att bosätta sig i det pelasgiska Grekland midtibland en befolkning med samma språk och dit medföra sina egyptiska eller pheniciska tillnamn jemte de kunskaper, som de hade förvärfvat under sitt umgänge med dessa nationer. Tusen saker röja för oss de innerliga samband, som förena de båda fastlanden. Greklands äldsta historia återför oss oupphörligt till Asien, hvarest den helleniska mytologien har hemtat de flesta af sina gudar. Vissa bruk och vissa typer för den äldsta konsten i Grekland kunna betraktas såsom orientaliska efterbildningar. Lejonporten i Mykenä återkallar erinringen af den symboliske väktaren vid borgen i Sardes och
