och hvarest så många minnen af forntida förbindelser med Orienten lefde.
Vid denna förhistoriska tid fästa sig de minnesmärken af ett egendomligt byggnadssätt, som efterföljande generationer tillade ett eget jätteslägte, Kykloperna. Man ser ännu i dag qvarlefvor efter dessa kyklopiska byggnader (bild. 72, sid. 201) i Mykenä, i Argos, i Tiryns, i Athen, i Orchomenos, i Lykosura och möjligen på ett par hundra andra Helleniska orter. De bestå af ofantliga fyrkantiga klippblock, oftast alldeles råa, någon gång huggna, men alltid lagda de ena på de andra utan murbruk i form af oregelbundna månghörningar. De märkvärdigaste bland dessa minnesmärken äro murarne och gallerierna i Tiryns, som äro byggda af stenar, af hvilka två hästar icke skulle vara i stånd att röra den minsta ur stället, och den byggnad, som man kallat Atrevs’ skattkammare i Mykenä. En del af murarne till denna stad och en port med två lejon tillhöra samma byggnadsstil (bild. 73, sid. 208); denna port har till öfverlag en tjugosex fot lång och sexton fot bred sten, den största, som hittills blifvit funnen i en regelbunden byggnad. Akarnanien är dessutom betäckt med minnesmärken af kyklopisk eller polygonal form, ett byggnadssätt, som säkerligen bibehållit sig mycket länge i detta landskap. För öfrigt bör anmärkas, att Grekerna, som funno sten till hands öfverallt, sällan använde tegel och murbruk vid sina byggnader. De nöjde sig med att lägga stenarna på hvarandra och höllo dem i jemvigt genom deras form och tyngd.
Dessa minnesmärken, som i allmänhet hafva samma karakter, utmärka likväl genom en och annan detalj olika tidsåldrar. Sålunda har man trott sig kunna tillägga Pelops’ afkomlingar Atrevs’ skattkammare eller Agamemnons graf och lejonporten, hvilka tyda på en mer utvecklad och isynnerhet mer asiatisk konst. Men huru hafva dylika massor kunnat handteras med det enda hjelpmedel, som dessa folk kände, häfstången? Byggnader, som tagit i anspråk så stora menniskokraften måste nödvändigt tillhöra en tid af allmänt slafveri under militära öfverhufvuden eller under en herskande kast af krigiska prester, hvilket äfven traditionerna i någon mån röja. Pelasgerna vore också utan tvifvel af sina herskare dömda till mödosamma arbeten, liksom Romarne under Tarqvinius Superbus, då de byggde Capitolium och den stora kloaken och såsom Egyptierna, då de uppförde sina pyramider och sina tempel. Det orientaliska inflytandet, från hvilket Grekerna befriat verlden, fans sålunda ännu qvar bland de pelasgiska stammarne.
