Vällusten. Båda bemöda sig att förmå honom följa sin väg. Han bestämmer sig för den förra.
Thesevs åter har förblifvit en menniska, en hjelte. Oaktadt sin födelse i Trözen och sin i Argolis midt ibland Achäerna tillbragta ungdom synes han vara en personifikation af en magtperiod, hvilken Attika hade genomlefvat, innan dess stora historia begynner. Sagan, som leder Herakles genom alla länder i Grekland, gifver honom ingenting att göra i detta landskap. Athenarne höllo sig skadeslösa derför, genom att göra Thesevs till Attikas heros, liksom Herakles genom sin börd och sin födelse var det argoliska och böotiska folkets äfvensom Dorernas, hvilka valde hans afkomlingar, Herakliderna, till sina anförare.
Skalderna hafva förenat nästan alla den grekiska fornsagans hjeltar uti fyra ryktbara företag, nemligen de två krigen mot Thebe, Argonauternas tåg och kriget mot Troja.
En thebansk konung, Laïos, hade, förskräckt genom olycksbådande orakelsvar, låtit utsätta sin son Ödipus på berget Kithäron. Herdar hitta barnet och föra det till Korinth, hvarest konung Polybos, hvars äktenskap var barnlöst, uppfostrar det såsom sitt eget. Kommen till manbar ålder, erfor Ödipus, att han skulle blifva olycksbringande för alla de sina. Han ville undvika detta genom flykt och aflägsnar sig i största hast från Korinth och dem han tror vara sina slägtingar. På Böotiens berg möter han en gubbe, som med befallande ton bjuder honom att vika ur vägen. En tvist uppstår, och gubben faller, dödligt sårad. Ödipus anländer till Thebe. En sfinx, ett odjur med hufvud och bröst af en ung flicka, kropp af ett lejon, vingar och klor af en örn, befinner sig vid stadens portar och gifver de förbigående dunkla gåtor att lösa. De som ej förmå detta, sönderslitas. Kreon har lofvat sin syster Iokaste, enka efter Laïos, till maka åt den som befriar staden från denne förfärlige granne. Ödipus trotsar faran. »Hvilken är», säger sfinxen, »den varelse, som om morgonen går på fyra ben, midt på dagen på två, och om aftonen på tre»? — »Menniskan», svarar Ödipus, »hvilken såsom barn släpar sig fram på händer och fötter, sedan går upprätt och under ålderdomen stöder sina vacklande steg mot en käpp.» Det besegrade odjuret störtar sig ned från klipporna och dör. Ödipus äktar Iokaste, blir konung i Thebe och är sålunda sin faders mördare, sin moders make och sina barns broder. Ödipus hade varit ett verktyg i det blinda ödets hand, han blef också dess offer.
En förhärjande pest hemsöker staden. Genom att rådfråga gudarne söker Ödipus att få veta något medel att blidka deras vrede
