smyckat alla händelserna med underbara detaljer, hvilka Homeros’ snille för alltid helgat uti Iliaden.
Af traditionerna i sin helhet framgår, att ett mägtigt rike uppkom midtemot Grekland på andra sidan Ägäiska hafvet. En del af Mindre Asien tillhörde dess furstar, och de oberoende folken på denna halfö voro deras bundsförvandter. Priamos regerade der vid denna tid. Troja eller Ilion, så hette dess hufvudstad, var beläget vid foten af berget Ida och var ryktbart för sina starka murar, för invånarnes rikedom och praktlystnad. Deras seder och religion liksom deras språk voro desamma som Hellenernas, men hade en högre grad af utveckling. Ett djupt inrotadt nationelt hat åtskilde de båda folken och beväpnade dem slutligen emot hvarandra.
Ömsesidiga förolämpningar räcka ej till att förklara denna dödliga strid. Herodotos har deruti sett den första kampen mellan det fattiga och krigiska Grekland och det rika, civiliserade Asien. Andre författare hafva framstält Priamos’ stad såsom ett pelasgiskt samhälle, och dess förstöring af Grekerna såsom slutpunkten för striderna mellan de båda stammarne.
Enligt sagan är hatet mellan de båda folken ingenting annat än hatet mellan två familjer, mellan Priamos’ söner, understödda af Apollon, den asiatiske guden, och Pelops’ söner, hvilka beskyddas af gudinnan i Argos, Hera, hvars dyrkan aldrig var riktigt populär på Asiens kust. Detta hat förskref sig ifrån den tid, då de två konungarikena Troas och Phrygien täflade om öfverväldet i Asien.
I Phrygien regerade Tantalos. Då han en dag hade gudarne som gäster vid sitt bord, ville han pröfva deras magt. Han offrade sin son och framsatte på bordet hans lemmar. Zevs märker brottet samt nedstörtar den brottslige i underjorden, hvarest han, omgifven af öfverflöd, får lida en evig hunger och törst. Pelops väckes åter till lif. Men en skuldra hade redan blifvit uppäten af Demeter, hvilken, försänkt i sorg öfver sin dotter Persephones bortröfvande, ej märkt hvad hon förtärde. Zevs gaf Pelops en skuldra af elfenben, hvars blotta vidrörande botade alla sjukdomar. Det är i detta ögonblick, som striden mellan de båda rikena utbryter, Pelops besegras af Tros, Ilions konung, så fullständigt, att han måste fly till Grekland. Han tager med sig ofantliga skatter och tappre följeslagare.
Men denne gudarnes gunstling hade en afskyvärd afkomma. Hans son, Atrevs, förnyar Tantalos’ festmåltid genom att för sin broder Thyestes framsätta lemmarna af hans egna barn. Ägisthos, Thyestes’ son med hans egen dotter Pelopeia, mördade Agamemnon, Atrevs’ son. Sjelf föll Ägisthos för Orestes, hvilken äfven dödade
