misshandlades af sina herrar, kunde de fordra att blifva sålda till en annan. De njöto skydd af lagen och funno en okränkbar fristad i Thesevs’ tempel, till dess deras sak blifvit afgjord. Athen belönades äfven för denna mildhet mot slafvarne. Det hemsöktes aldrig, äfven då det var som mest blottstäldt, af dessa slafuppror, hvilka flera gånger underkastade Sparta och Rom en så blodig räfst.
Då Solon hade offentliggjort sina lagar, inristades de på rörliga träpelare, som uppstäldes på Akropolis, så att folket alltjemt skulle kunna hafva dem för ögonen. Sedan den store lagstiftaren låtit sina medborgare svära att bevara hans författning oförändrad under 10 år, begärde han deras samtycke att begifva sig ut på resor i främmande land. Detta beviljades; och Solon besökte nu Egypten, Cypern och Mindre Asien.
4. Peisistratos och hans söner. Klisthenes’ reformer.
Efter sin återkomst till Athen fann Solon, att partierna hade gjort mångfaldiga försök att förderfva och tillintetgöra hans verk. I spetsen för slättens inbyggare stod Lykurgos, kustboarne anfördes af Alkmäoniden Megakles och det tredje partiet, som bestod af bergsinvånarne, af Peisistratos, Solons slägtinge och ungdomsvän. Peisistratos ville förnya Kylons företag, hvarvid hans lysande tapperhet, vältalighet och frikostighet emot de fattige medborgarne syntes lofva honom en bättre framgång. Då han trodde sin plan mogen till utförande, tillfogade han sig sjelf och sina mulåsnor några lättasår, hvarpå han kom inåkande på torget under utrop, att folkets fiender hade velat mörda honom. Mängden råkade häröfver i ursinne och samtyckte genast, på förslag af en af Peisistratos’ förtrogne, att gifva denne folkvän en lifvakt af 50 man. Solon satte sig på det kraftigaste deremot, men ingen fans, som vågade understödja honom. Peisistratos gjorde sig snart, till herre öfver Akropolis. Megakles och Alkmäoniderna öfvergåfvo staden. Sedan Solon förgäfves gjort hvad han kunde, nedlade han sina vapen vid ingången till sin boning,
