tänkespråk och praktiska vishetsregler. Sådana voro Phokylides från Miletos, Solon från Athen, Theognis, Megaras aristokratiske skald, och Äsopos, hvilken föddes i Thrakien, men lefde på Samos.
Sålunda blomstrade under hela denna tid skaldekonsten företrädesvis på kusterna af Asien och på öarna. Kolonierna på Sicilien hafva blott att anföra Stesichioros och lustspelets uppfinnare, Epicharmos, hvilken föddes på Kos, men lefde och verkade i Syrakusa. Moderlandet har blott tre namn, Tyrtäos, Solon och Theognis. Det hade visserligen också Hesiodos, men han var bördig från det äoliska Kyme. Och hvad var väl den böotiske skalden vid sidan af den blinde siare, på hvilken Smyrna och Chios gjorde anspråk! De asiatiska kolonierna hade sålunda fått på sin lott alla sånggudinnornas gåfvor: hjeltedikten, elegien, satiren, fabeln och poesiens oåtskiljaktiga ledsagarinna, musiken. Hvad fattades dem sålunda i poetiskt hänseende? Dramat. Att åstadkomma detta var en ära, hvilken var Athen förbehållen.
