att städerna i Asien och öarna Cypern och Klazomenä lyda under hans välde, att de öfriga grekiska städerna, stora och små, blifva fria, med undantag af Lemnos, Imbros och Skyros, hvilka såsom hittills skola tillhöra Athen. Dem, som vägra att bifalla denna fred, skall jag i förening med dem, som antaga honom, bekämpa; jag skall bekriga dem till lands och sjös med mina fartyg och mina skatter.»
Sedan Sparta kallat barbarerna till skiljedomare, gaf det äfven verkställighet åt deras utslag. De asiatiska Grekerna öfverlemnades åt storkonungen, och hvarje förbund grekiska stater emellan upplöstes. Thebe vägrade att uppgifva sina sedan lång tid tillbaka stadgade anspråk på de böotiska städernas undergifvenhet; men då Agesilaos samlade €n krigshär för att tvinga det, måste det samtycka. Sparta aktade sig likväl för att frigifva Messenien. Dess afsigt hade varit att försvaga alla och söndra allt för att sjelf ensamt qvarstå starkt och mägtigt.
9. Spartas fall och Thebes storhet (387—361).
Antalkidas’ fred förlänade Sparta mycken ära, säger Xenophon. Historien har ej kunnat gilla detta af Spartas partiske vän fälda omdöme. Under Athens öfvervälde hade Grekland stigit till ära och magt; under Spartas förmynderskap hade det på mindre än 17 år sjunkit så djupt, att det böjde knä för Perserna. Sparta hade ej förstått att begagna sin seger till annat än förtryck; det hade ej ens förstått att förvärfva sig despotismens storhet. Det är ej på detta sätt, man förskaffar ett välde häfd och varaktighet. Derföre inträdde också fallet hastigt. Den antalkidiska freden åstadkom visserligen för någon tid ett uppehåll uti förfallet af Spartas magt; men detta förfall var likväl redan begynt och kunde i längden ej uppehållas.
Freden var anbefald, hvar och en hade återvändt till sina göromål, då sändebud från Sparta infunno sig i Mantineia med befallning att dess murar skulle nedrifvas. Då Mantineia vägrade att efterkomma denna befallning, infann sig Agesipolis med en krigshär, belägrade och förstörde staden (385). Sparta, som förstörde Mantineia, återuppbyggde Platää. Det var en och samma statskonst, fastän yttrande sig på olika sätt. Det försvagade eller förstörde de mägtigare städerna på Peloponnesos, för att ej behöfva hafva någonting att frukta, såg deremot gerna, att Thebes magt försvagades genom i dess grannskap uppväxande mägtiga samhällen. Under förevändning att försvara
