hållit den en stund uti sin mun, betäckte han sitt hufvud med sin mantel. Soldaterna, som stoclo vid ingången till templet, logo åt honom och ansågo honom feg. Men då han märkte, att giftet gjort verkan, blottade han sitt ansigte och reste sig upp för att bortgå. »O Poseidon», sade han, »jag utgår lefvande ur ditt tempel, men Antipater och Makedonierna hafva icke dess mindre befläckat det genom min död.» Han hade knappast hunnit säga dessa ord, då han började vackla. Han bad, att man skulle stödja hans steg, och då han gick förbi gudens altare, nedföll han döende (322). Athen lät öfver honom uppresa en bildstod, försedd med följande inskrift: »O Demosthenes, om din magt hade motsvarat din vältalighet, skulle Grekland ej nu bära bojor.»
En annan stor Athenare, Phokion, fick snart samma öde. Sträng i sitt lefnadssätt, ansåg han menniskan fri i samma mån, som hon har få behof. Sin kropp försåg han blott med det allra nödvändigaste. Man såg honom gå i spetsen för soldaterna, barfotad och utan mantel. För en sådan man var guldet onyttigt. Han hade tusen tillfällen att blifva rik, och likväl förblef han fattig hela sitt lif; han förkastade såväl Philips som Alexanders gåfvor. Såsom general var han mycket skicklig och af Athenarne mycket använd. Äfven såsom talare hade han stort inflytande. Men man måste likväl tillstå, att Phokion med sitt dystra, missmodiga lynne var en af desse män, hvilka, under det de med bästa förmåga tjena en sak, förstöra den på förhand genom att oupphörligt upprepa, att den ej kan hafva framgång. Då Demosthenes lifvade hela Athen genom sin hänförelse för friheten, sade Phokion: »Att strida tjenar till ingenting, ty vi blifva säkerligen besegrade.» Likväl besegrade han Makedonierna mer än en gång, sedan han yttrat sig på detta sätt.
År 317 tvistade två män om Grekland: Polysperchon i egenskap af regent öfver hela det makedoniska väldet, och Kassander såsom innehafvare af Makedonien. Den senare stödde sitt inflytande på aristokratien; för att tillintetgöra detta utfärdade Polysperchon ett dekret, som återkallade de landsförviste och återförde den demokratiska styrelsen. Kassanders vänner förjagades ifrån alla städer. Phokion tillhörde detta antal. Polysperchon nöjde sig ej med hans landsflykt; han begärde, att Athenarne skulle bestraffa honom jemte några af hans vänner. Phokion var då öfver 80 år. Vid åsynen af denne redlige man inför rätta betäckte en stor del af medborgarne sina ansigten och utgöto bittra tårar, men ingen vågade tala till hans fördel, och han dömdes till döden.
Ifrån slaget vid Krannon år 322 ända till slaget vid Ipsos år 301 var Grekland ett föremål för tronpretendenternas tvister. Det
