vägas; när denna beskyllning sålunda var motbevisad, anklagade man honom för att hafva hädat gudarna genom att anbringa sin och Perikles’ bild på Athenas sköld. Phidias fängslades och dog i fängelset — några säga af gift — 432. Hans Zevs och Athena blefvo typer för alla senare framställningar af dessa gudar. Phidias efterlemnade en talrik skola. Bland hans lärjungar kunna vi nämna Alkamenes från Athen och Agorakritos från Paros, och inflytandet af hans skola märka vi ej endast i Athen (frisen på Thesevstemplet), utan älven i skulpturverken på Apollontemplet i Phigalia och på Sicilien.
Phidias och hans skola utmärka sig genom att framställa idealbilder på ett enkelt och majestätiskt sätt, utan att derför försumma naturstudiet, och det är i detta afseende betecknande, att Phidias var lärjunge så väl af den äldre, traditionelt ideale, athenske mästaren Hegias som af den kraftige naturbildaren Ageladas.
Den peloponnesiska skolan i Sikyon och Argos utgick deremot endast ur Ageladas’ skola och bibehöll derför som kännetecken en kraftig naturuppfattning, men utan högre förmåga att lyfta sina bilder upp i den olympiska lifsluft, i hvilken Phidias’ gudar andades.
De berömdaste af Ageladas’ lärjungar voro Myron och Polykleitos. Myron från Elevtherä i Böotien var bronsarbetare och utmärkte sig genom det uttryck af kroppsligt lif, han kunde ge åt sina figurer. Deremot saknade man hos hans verk det djupare själsuttrycket, som en följande tid förstod att inlägga, likasom den attiska skolans höga idealitet. Hans hufvuden och hans hårbehandling påminde ännu något om den äldre skolans stränga stelhet. Djur och i arbete stadda athletbilder utgjorde de förnämsta föremålen för hans verksamhet. Berömda äro sålunda hans Ko och hans löpande Athlet (Ladas), båda förlorade, samt hans Diskoskastare (bild 113), som i tvenne efterbildningar i marmor finnes i Rom. Myron tyckes hafva varit samtidig med eller t. o. m. äldre än Phidias.
Polykleitos från Sikyon, verksam på peloponnesiska krigets tid, studerade grundligt menniskokroppens anatomi och rörelser och efterlemnade en proportionslära (kanon). Hufvudsakligen var han bronskonstnär, men man hade dock äfven från hans hand bilder af guld och elfenben. Förnämligast formade han Athletstatyer och dermed beslägtade figurer, dock var han äfven idealbildare: hans i guld och elfenben utförda Hera i Heräon vid Argos afgaf typen för de senare Herabilderna. Hon var, likasom Phidias’ Zevs, sittande och utstyrd med en mängd attributer. Juno Ludovisi l Rom (bild 187) anses af somliga som en efterbildning af dess hufvud. Genom sin Amazon, som han utförde i täflan med Phidias och tvenne andra bildhuggare, blef han segrare.
