såpo af.“ I ett annat arbete, kallat den “Nyaste husskatten“ (1825) omtalas äfven bland husliga göromål tillredandet af tvål och tvålpulver samt tvålspiritus. Gelatinberedning eller, som det då kallades, gelékokning var äfven ett vanligt hemgöromål.
Den redan långa listan öfver de kvinliga göromålen i förra tiders hem är dock ännu långt ifrån slut, men för att icke trötta vill jag endast framhålla ännu ett af de mera betydande, nämligen färgning.
Kajsa Warg ägnar i sin “Hjälpreda“ icke mindre än 92 sidor af 662, d. v. s. nära 1⁄7 af hela värket, åt redogörelse för färgning och hvad därmed äger samband, så att detta göromål tydligen då ansågs vara bland de allra viktigaste. Äfven Broocman afhandlar detta ämne vidlyftigt, och det är väl att bemärka, att det icke blott var själfva färgningen, som gjordes hemma, utan de därvid använda färgerna måste beredas af växter m. m., som först måste insamlas och på lämpligt sätt behandlas.
Läggas nu härtill sådana bestyr som häckling, kardning, spinning, väfning, sömnad, byk, slakt, matlagning och annat, som ej så noga kan specificeras, så torde det vara möjligt att göra sig en föreställning om den ofantliga mängd arbete, som i ett förra tiders hushåll var pålagd kvinnorna.
Ännu mycket tyngre måste allt detta arbete kännas för människor, som saknade en mängd, ja största delen, af de redskap och andra hjälpmedel, som vi nu för tiden besitta. Först och främst hade man inga tändstickor, utan måste antingen “gömma eld“ från kvällen till morgonen genom att förvara glödande kol under ett lager af aska, eller ock springa ut till grannen för att “låna eld“ d. v. s. ett glödande kol, eller också måste man med stål och flinta arbeta sig till några eldgnistor. Matlagningen måste ske i hettan framför den öppna spisen och med användning af tunga och klumpiga kokkärl. Man hade inga järnspisar med sina vattenreservoarer och stekugnar, inga köttkvarnar, inga korfspritsar, inga biffbultar, ingen prässjäst, inga strykugnar, inga symaskiner, inga trådrullar, inga stickmaskiner och inga vattenledningar o. s. v. Och slutligen måste en stor del af arbetet utföras vid det svaga skenet från spiselelden eller från mer eller mindre eländiga talgljus eller dankar.
