3. Industrins inflytande på arbetare- och allmogekvinnans likställighet med mannen.
Ehuruväl den föregående undersökningen hufvudsakligen har tydliggjort industrins betydelse för likställigheten mellan öfverklassens män och kvinnor, är det dock lätteligen insett, att nästan allt det ofvan sagda äfven gäller ifråga om arbetare- och allmogekvinnan. Ty om än behofvet tvingar dessa att fortfarande utöfva många föråldrade hemsysslor och hindrar dem från att tillgodogöra sig alla de lättnader, som industrin erbjuder dem, hafva de dock otvifvelaktigt blifvit befriade från en ofantlig del af sin arbetsbörda. Och om man ser noga efter finner man också, att följderna af denna befrielse hafva för dem blifvit alldeles desamma, som förut uppvisats ifråga om öfverklassens kvinnor.
Först och främst har nämligen undervisningen äfven för underklasskvinnan blifvit en helt annan nu än förr, till bevis hvarpå jag vill anföra hvad fru Wettergrund meddelat mig angående en flickskola (i Karlshamn), för hvilken hennes moder på 1830-talet var föreståndarinna. Undervisningen omfattade alla slags enklare handarbeten såsom kardning, spånad, väfning, stickning m. m., och undervisningsmaterielen utgjordes af tre väfstolar samt en hel mängd kardor och spinnrockar. Undervisningstiden var 8—12 f. m. och 2—5 e. m., utom onsdags och lördags e. m., och undervisningsåldern var 6—15 år. Skolans 40 elever tillhörde de fattigare klasserna, och där undervisades äfven i sådana ämnen som katekes och biblisk historia samt välskrifning och räkning. Denna skola torde hafva haft samma värkningskrets som en nutidens folkskola. En jämförelse mellan nämda skolas program och det nuvarande programmet för folkskoleundervisningen för flickor visar, att de industriella framstegen hafva
