xempel som nedanföre i 6. Fl. N. 9. förekommer; Men om denne Sten innehåller något sådant, blifwer af en annan där upgifwen Öfwersättning åtminstone stridigt.
4. At åter de Stenar, som med Korss äro teknade, urmärka Christne Stenhuggare, bewises med Wormii Omdömen, såsom nog gällande emot hwad Olaus Magnus för honom redan welat inbilla oss härom. Och däraf, at likadana Korss ses på sådane Stenar, uppå hwilke Guds Hjälp tilönskas, som på de andre, hvilke icke hafwa detta Formulär, slutes at de alle sammam höra til Christne Tider. Werelii enda Skäl, som han af Salmunge-Stenen hämtat, at wisa, det andra Korssmärken, än Christna, finnas på Runstenar, anses för otilräckligt, aldenstund Orden, som skulle wisa denne Stens Hedendom, annorlunda af Bureus och annorlunda af Rudbeck blifwit läsna. Sl. Auctoren hafwer, alt Bemödande oagtadt, icke kunnat ärhålla någon Runstens Skrift ifrån Wästergöthland, af hvilket Slag Werelius föregifwit at flera därstäds skola wara fundna, som innehållit någon Hednisk Bön eller önskan; men i Stället anföres en, som han bekommit därifrån, hwilken slutes med Åkallan til Guds Moder och den H. Christ i Himmelrike. Wigten af den gamla Undflygt til Thors Hammarmärke, öfwerwäges af själfwa Historien, som därtil gifwit Anledning, och blifwer Utslaget detta: at man för Christendomens Införande i Norden intet brukt utmärka det med någon Korssfigur; emedan i slikt Fall et dylikt Märke intet kunnat göra någon Upmärksamhet ibland Hedningar, som igenom en då först gjord Jämnförelse imellan två så olika Ting, som en Hammar och et Korssande (när detta nämligen redan af dem för et afgjordt Bewis til Christna Lärans Bekännelse, hos K. Håkan Adalstens Fostre i Norrje, allmänneligen ansågs) til någon Tid allenast låto afspisa sig, af en förmående Mans Wältalighet, med detta skenfagra och genom et lyckligt Infall påfundna Förebärande, at Korssteknet wore själfwe Thors Hammarmärke. Til det Inkast åter, at ena Skaftet på några Korss ofta finnes längre, än de andra tre, swaras, at Christi Korss just warit sådant, som ock på åtskillige andre Grafstenar och Urner eller Likrukor hos Christet Folk är at finna. En Tafla härvid utwiser de mesta Slags Ritningar af wåre Runstenars Korsstekn, imellan hwilka, oagtadt alla äro olika, likwäl en sådan Likhet regerar, som nogsamt å daga lägger, at en och samma Sak med dem alla beteknas.
