sedan på Island förkunnat. Af Sagan kan man fuller intet weta, hwad Landsman denne Köpman warit; Men om han än warit en Turk, eller en sådan Man, som för sig ensam kunde wara mindre trowärdig; så böra likwäl sådana Händelser, som man utom dess wet wara timade, därföre icke sättas i Twifwel, at han äfwen råkat om dem blifwa underrättad. Jag menar, at så litet som det kan fälla en oskyldig, at flere om dess Oskuld witna; så litet kan och det förringa wåra Berättelsers Wärde, at de lika dana, och utan Sagsmännernes Egennytta eller Förmån, igenom Främande så wäl, som Hemfödingar, ifrån flera Håll kommit til Odder Munks, efter hans Sagsmäns Öron. En Domare åligger det at särskildt förhöra de Witnen, som för honom kunna åberopas: och fordras då allenast tu Witnens Öfwerensstämmande til Sanningens Utletande; Men i närvarande Fall, (om man ock får Låf at blifwa wid denna Liknelse), är ännu större Wisshet, sedan tre Witnen äro hörda, som på Island själfwe kunnat af Ingvars Fölgeslagare inhämta hans Saga: dem man ock derföre för ojäfwiga förklarat: och ännu et annat, i Fall dessa allenast för et skulle anses, blifwit framhafdt, som i Swenska Kongl. Hofwet hört allmänt omtalas en Svensk Prins, som hetat Ingvar, och som i sin tid haft samma Öden, som Ingvar Vidförla tilskrifwas.
Men, säger man, här är icke mer, än en ensam Isländare namngifwen, som med någon omständlig Berättelse kan hafwa bewist, at han warit med Prins Ingvar til Österländerna: Det är därföre icke omöjeligt, at denne så mycket beresde Islänning, af någon Swaghet, som gemenligen kallas Skryt, uti sina Förtälgningar mera, til sin egen Heders inbillade Förkofring, tillagt, än i Wärket sig tildragit, hwilket han ock då med så mycket mindre Fruktan för Gensägelse kunnat göra, när Folk först warit öfwertygade, at han med en Swensk Prins warit i obekanta Länder, hwarest andre Seder och annat Wäsende, än här uti Norden, war at förmoda. Det kunde händt, wil man widare säga, at Gardaketil af Förfarenhet märkt, det många osanna Tillägningar under någon Sanning ofta tullfritt passera: och at han därföre en eller annan sådan Tilsats ibland sina, tillika med sin Härkonungs bekanta Hjälteprof inblandat. Detta lemnas därhän; och må det otroliga i Ingvars Saga, som kunnat smickra denne tiltagsne Mans Äregirighet, sedan han, först med Emund Ringson, så med Prins Ingvar, och ändteligen med dennes Son Swen, i Ryssland och widare omkringfarit, blifwa för hans enskil-
