Den här sidan har korrekturlästs
XVII
Företal.

Efter dessa wil man nämna K. Alfs och Alfreks Saga, som först upsöker denne Hjältes Ursprung igenom Halfdan Gamle, hwilken säges hafwa warit Raum Norsons Son, men war hans Sonson af Ring, som warit Ringarikes Stiftare i Norje[1]. Sedan berättar denna Saga huru K. Alfrek blifwit öfwerwunnen och slagen af Jöser Ögwaldson, samt huru denne Jösers Sonsons Son warit K. Alf; hwars Fader Hjorleif den qwinske skal blifwit spådd om sina tilkommande Öden, först af en Klippa, som sig utur Hafwet i Människowäxt upstuckit, och så af en lefwande Hafsman, hwilken han länge haft hema hos sig. Utom månge andre Kämpar, wistades äfwen Rok den swarte uti K. Alfs Hof. Denne Mans Dotterson Romund Gripson hafwer Efterwärlden ihugkommit med en Saga, som uti förunderliga Händelser intet gifwer de förenämda efter. Hon liknar däruti Eigil och Asmunds Saga, at såsom bägges Hjältar på en Tid, kort för, eller efter Bråwalla Slag, lefwat[2]; så låta de dem på et lika Sätt[3] söka de döde för at kämpa med: såsom skulle de lefwande icke nog kunna syselsätta deras Tapperhet. Asmunds Fosterbroder war Illuge Grydar Fostre[4], hvilken icke allenast med Styrka och Mod skal gjort sig qwitt en Trollpacka, som ridit på honom; utan ock igenom en förunderlig Behjärtenhet, at utan Rörelse se en gruflig Död för sina Ögon, haft Lycka at förwandla sin Fostermoder, ifrån et hiskligt Troll, til en behaglig Människa, samt därjämte sluta hännes Förtrollerskas dubbla Pina af Köld och Heta tillika, som hon då redan i 11 År, på et och samma Ställe, uthärdat. Så orimliga Påfund blandas med det sannfärdiga i dessa Minnen tilhopa.

Mera namnkunnig är, både i Danska och Swenska Historien, Rolf Krake, som af et besynnerligt Öde war Adils Upsala-Konungs Swåger och Styfson tillika, genom en och samma sin Syster och Moder. Sagobrottet om Ivar Widfadme och Bråwalla Slag gifwer mycket Ljus i de nästföljande Tider, som ock til någon Del kunna uplysas af Herröd och Boses Saga; oagtadt hon, på samma Wis, som Göt-

riks
C
  1. Torff. Hist. Norv. P. I. p. 257.
  2. l. c. p. 314. 257.
  3. Rom. Gr. S. c. 3. Eig. S. c. 6.
  4. Ill. Gr. Fost. S. in f. Hist. Norv. p. 314.