både stumma och osmakliga, som likwäl mest borde roa. Och därföre wore det nästan obilligt, uti dylika poëtiska, och efter wåre Förfäders Smak lämpade Berättelser, sådana som alla wåra Sagor äro, at fordra andra Egenskaper, än dem, som med deras Natur wärkligen öfwerenskomma. Den ena får intet skrädas mer än den andra, när alla äro lika beskaffade. Dock hafwer Ingvars Saga däraf en märklig Förmån, at man uti hänne igenfinner en Smak, som är sammansatt af både et äldre hedniskt och ännu icke aldels förskämt catholiskt Tanksätt. Såsom själfwa Händelserna timat uti en Medeltid; så tjänar det förmodligen til Sanningens så mycket större Bestyrkande, at de föreställas under en sådan Drägt, som passar sig med både näst föregående och efterföljande Tider.
Men, säger någon, med et wanligt Inkast emot wåra Sagor, som likwäl angående de öfriga nu mera icke lärer gälla: Ingvar Widförlas Saga är däruti alla de andra olik; at då flera af dem nämna samme Personer, utom hänne ingen är, som nämner dess förnämste Hjältar: Och om Ingvar i Swerje warit en så märklig Person, som Sagan förmäler; så är nog underligt, at ingen Swensk Historia förr, än nu, och uti wår Tid, honom omtalar! At häruppå swara: är det först intet swårt, at uti K. Erik Segersäll, Sigrid Storråda, Håkan Jarl, Olof Skottkonung, och Prinsessan Ingegärd, samt K. Jarisleif, ja ock Gardaketil, wisa en sådan Öfwerensstämmelse mellan wår Saga och dess Samtidaskrifter, som finnes imellan de äldre Sagor inbördes: och hwad det senare angår; så måste man ock något besinna wåra äldsta Historiers ringa Ålder och ofullkomliga Egenskaper, mest wid desse förste Christendoms Tider.
Man wet intet, om några skrefna Tidaböker här uti Landet warit at tilgå för Christna Lärans Widtagande; Åtminstone finnas inga sådana. Sedermera började wäl Munkar, så snart de fingo sina wissa och tildelda Boställen, (hwilket gick nog långsamt), at uptekna et och annat, som rörde deras antingen Fördel eller Nyfikenhet: Men denna stadnade en lång Tid inom ganska trånge Gräntser. At skrifwa up Året, när en stor Förmörkelse timat: när någon deras Wälgärningsman aflidit, eller äljest någon besynnerlig Lyckans Förändring sig tildragit, hwarwid deras Förmåner kunnat minskas eller tiltaga: Om deras Heliges Legender: och ändteligen när något Krig uti deras Granskap warit å färde, är alt, hwad man uti de äldre Klerkers och Klosterfolks Skrifter finner, at de hållit för historiskt, eller af förelupna Händelser markwärdigt; fast
