nung i Swerje, 250 År wid pass för Ruriks Krig och påföljande Äröfringar, dragit i Härnad emot dessa Folkslag, som då ännu icke under annat Namn, än Östmänner, woro bekante i Norden, och som förmodligen tilförne på lika Sätt oroat de Swenske. Denne äldre Ingvar anföll dem då i Adalsyslan, eller på fasta Landet, där mesta Styrkan war, wid en befäst Ort, som man däraf torde kallat Stene, at Fästningen warit bygd af Sten; hwilket i de Tider wäl warit något besynnerligt, alldenstund de äldsta och flesta Fästen i dessa Länder så wäl, som uti Ryssland, icke mindre, än andra Hus, warit af Trä. Men de Swenske måste denne Gång, för Fiendens Myckenhet, draga sig tilbaka, och efter sin Konungs och Anförares Begrafning med oförrättade Ärender sluta denna Campagne. Anund, Ingvars Son, som, til åminnelse af den Omsorg, han haft för Wägrögning och obrukad Marks Upodlande, fåt Namn af Brötanund, hämnades sin Faders Död; men hade mera Lust at gjöra sit eget Land nyttigt, än at fördärfwa andres. Ingjald hade wäl kanske tänkt at alldels underkufwa sin Farfaders Banemän, så framt han först fåt sin Wilje fram med dem, som woro honom närmare. Men han stadnade uti första Försöken: och lemnade en Ivar Widfadme både sit Lif och Regemente, jämte dessa, och kanske flera, sina widsträckda Afsigters Utförande: dem denne Äröfrare ock så utförde, at han til Slut war en myndig Regent öfwer alt Swea och Dana Wälde, en stor Del af Saxen, jämte Österländerna, och femte Delen af England. Under honom lärer såleds Nygård eller Nowogorod blifwit anlagdt, och til Skilnad ifrån Cholmogorod eller Holmgård, så framt, nämligen samma Colonie är äldre, så blifwit kalladt. Åtminstone synes det icke olikt, at Ryssland, eller dess närmast til Swerje belägne Delar, med detta Namn förr bliwit beteknadt, än flere Gårder, eller befästa Hus, gifwit wåre Förfäder Anledning at nämna hela Ryska Wäldet, ända til Constantinopel, som de kallade Myklagård, men Ryssarne Zarogorod, det är Käjsarens Hof och Residence, för Garda och Gardarike. Kan ock hända, at Nowogorod, som mest war bekant, ensamt gifwit Anledning til detta Rysslands Namn, om de förste dess Stafwelser uti allmänt Tal blifwit bortkastade; såsom fordom skedt med Boringholm, hwilken Ö wid År 1060 endast nämnes Holm, eller med en Latinsk Endelse Holmus[1]. Til desse Städers Regent, som under Namn af Radbjartur uti wår Hi-
- ↑ Ad. Brem. Cap. 223.
