sin Skada, sker ännu i Dag: och är därföre icke underligt, at Polackarne säga, det deras Folk wid denne Tid uti Ryssland altid haft Öfwerhanden, och at wåre Nordiske, för at desto mer uphöja sine Landsmäns Tapperhet, altid tillägga Jarislav samme Heder; fastän själfwa Ryska Historien, som häruti är tilförlåtligast, annorlunda berättar.
Emedan nu Emund Åkesons Företagande i Ryssland äfwen så wäl, som Emund Ringsons, med Ryska Efterrättelser förlikes; så ser jag intet, som widare i det Fall kan betaga Ingvars Saga sit Witsord. Tiden af Ingvars Födelse måste wäl, efter dess med mera Wisshet utsatta Dödsår, tillika med flera därmed nödwändigt förknippade Omständigheter, såsom Emunds Giftermål och Befrielse ifrån dess Landsflygtighet, stå at jämka: aldenstund man därföre icke wäl kan neka en Händelse, at hon af någon, som mindre agtat på Tiden, efter en senare först omtalas. Sedan är åtskilligt, som wisar, at Swenska Folket haft Skäl och Anledning til et Härtåg emot Semgallerne, eller Churländarne, när Prinsarne Anund och Ingvar det företagit. Detta Folkslag hade från längre Tid tilbaka warit Swea Rike Skattskyldigt, men ock åtskillige Gånger undandragit sig dess Öfwerwälde[1], och åter blifwit til Lydnad bragt. Så länge, som de Swenske på Norska eller Ryska Sidan warit syselsatte, kan man föreställa sig, at detta Skattland icke mycket blifwit agtadt, förr än Swenske Allmogen, efter Norska Äröfringarnas Borttagande, och Ryska Sakernas någorlunda Iståndsättjande, själf yrkat på en sådan Leding[2], til dessa Länders Bibehållande. Hwad åter Ingvars större Resor angår, som han sedan gjort til Ryssland, och så widare, nämnes wäl intet därom uti Utdraget af Ryska Tideboken; men så är ändå intet, som därutur kan anföras, stridande emot samma Resas Förlopp. Om Ingvar Höstetiden först anländt til Nowogorod, År 1036; så kan Jaroslavs Tåg emot Petschenegerne, dem han detta År wid Kiow nedlade, då redan warit beställt: och sedermera war ingen Ofred i Ryssland för År 1038, emot Jatwägerne, som icke häller lärer warit af mycken Betydenhet, emedan uti Ingvars Saga under dessa År, som han sig i Ryssland uppehållit, ingen dess Krigsförrättning nämnes; som han likwäl, så wida man af hans öfriga Gärningar får döma, icke
