thessu radi bundust atta Hofdingiar
med Aka. Og sitia thar um hrid
under reidi Kongs; thuiat Kongr
villdi ecki beriast vid tha, edr
giora so mikit mannspell innan Landz
a sinum monnum. Thau Aki attu
Son, er Eymundr het. Epter
thetta bydr Aki Kongi sættir fyrer
thetta bradrædi. Kongr toc thui
vel. Ok nu er so var komit, bidr
Eirikr Kongr Audar, Dottr
Hakonar Jarls ur Norigi. Var theim
malum vel svarad; ok liet Jarl sier
tha thikia betra, ef hann lieti
eigi naudmag sinn sitia jafnhatt sier
i Suithiod. Nu var konunni
heitit, ok akuedinn brullaupstefna.
Ok nu fara ord af nyiu millum
theirra Aka og Kongs. Ok bydr
Aki Kongi fialfdemi fyrer utan
sektir: ok sættast at thui. Kongr
byrst nu vid brudkaupi sinu: Og
bydr til Hofdingium innan Lands:
Nidmåg, eller den som twungit sig til
Ok nefnir fyrstan til Aka, Mag sinn,
ok tha Hofdingia, er honum fylgdu.
2. Cap.
At anefndum deigi kom Hakon
Jarl af Norigi til Suithiodar;
ok verdr thar mikit fiolmenni at
Uppsaulum. Thui at thar voro allir
hinir berstu Menn ur Swithiod.
Bröllop med hänne. Til detta Företagande hade åtta Höfdingar samsat sig med Åke: och sitta där någon Tid, oagtadt Konungens Wrede. Ty han wille icke slås med dem, eller inom Lands, på sine egne Män göra så stor Manspillan. De 991. nygifte ägde imidlertid uti sit Ägtenskap en Son, som het Emund. Hwarefter Åke tilböd Konungen Böter och Förlikning för denna sin hastiga Gärning; det Konungen wäl behagade. När nu härmed så wida war kommet, begärer Konung Erik, Öda, Håkan Jarls Dotter ur Norje til Husfru; och blef uppå samma ärende wäl swaradt. Jarlen lät sig likwäl tycka, at det wore bättre, om Konungen icke tillät sin Nödmåg, eller den som twungit sig til at blifwa dess Måg, sitta lika högt med sig i Swea Rike. Dock blef Qwinnan låfwad, och Bröllopsdagen utsatt. Och ske imellan Åke och Konungen nya Beskickningar. Åke tilbjuder Konungen, utom Böter, et fullkomligt Själfdöme, eller Frihet at efter eget Behag döma i denna Sak; Och därmed wordo de försonte. Konungen lagar sig nu til Bröllops: och bjuder inländske Höfdingar; men låter först och främst kalla Åke, sin Måg, och de Höfdingar, som fölgde honom.
2. Cap.
Å nämndan Dag kom Håkan Jarl
af Norje til Swea Rike; 992.
Och blifwer en mycket stor
Församling i Upsala: Ty där woro alle de
förnämste Män utur Swea
