Thar voru marger skalar ok
storer, fyrir thui at thar voru
marger Hofdingiar fiolmenner
samankomner, tho at Aki væri
fiolmennaztr, thegar leid Eirikr Kongr
ok Hakon Jarl. Thui var Aka sa
skali buinn er mestr var annar.
Ecki var Dottir Kongs thar, nie
Son theira; thuiat otruligt thotti
vera bod Kongs. Nu sitia menn
at bordi umhrid med mikilli
gledi ok kæti. Aundverda
veizluna hafdi Aki mikil vardhaulld a
sier: enn thui minni, sem melr
leid a brullaupit, thar til at ein
nott var epter veizlunnar. Tha
kemr Eirikr Kongr thar at theim
aullum ovorum, ok drap tha alla
atta Hofthingiana, er at
motgangi hofdu verit vid Kong, ok
einn veg Aka. Epter thetta
sleit veizluna: for Hakon Jarl
til Norige, ok hver til sinna heim
kyna. Thessi rad kenna sumer
menn Hakoni Jarli; Enn sumer
segia, at hann væri sialfr at drapi
theirra. Nu kastar Kongr sinni
eigu a allar jardi rok lausa Fe that,
er thair atta Hofthingiar hofdu
att. Hann hafdi heim til sin
Eymund ok Modr hans. Eymundr
vegs upp med Kongi i godri
virdingu, thar til at Eirikr Kongr
andadizt. Sidan tok Olafr[1] Rikit
og hellt hinni somu virdingu vid
Länder. Där woro ock så månge осh store Salar tilredde, som månge Höfdingar där folkrikt woro sammankomne; bland hwilke Åke likwäl war den manstarkaste, näst efter Konung Erik och Håkan Jarl. Ty blef för honom största Rumet tilredt. Men Konungens Dotter war icke med: ejhäller deras Son; efter som de tykte, at Konungens Bud icke war nog at lita uppå. De närwarande sitta då någon Tid til Bords med mycken Lust och Gamman. I Början af Gästbudet hade Åke mycken Bewakning af sit Folk omkring sig: men så mycket mindre, som det längre led på Högtiden, ända til en Natt efter Bröllopet. Då öfwerfaller dem Konung Erik, emot allas Förmodan, och dräper alle de åtta Höfdingar, som förr hade warit honom emot: samt Åke sammaleds. Och härmed slöts Bröllopet. Håkan Jarl for til Norje, samt hwar och en hem til sit. Somlige säga, at han siälf warit wid Mordet närwarande. Konungen tilägnar sig nu alle de Gårdar, och all den löse Egendom, som de åtta Höfdingar hade ägt. Emund och dess Moder tog han hem til sig; och wäxer den unge Emund up hos sin Moderfader i god Wärdighet, til dess Konung Erik afsomnade. Sedan tog Olof wid Riket, och höll 994. Emund i samma Wördning, som hans Fader gjort hade. Men när
- ↑ al. add. Kongur.
