bardaga, ok hafde sigr i aullum ok
vann aptr micit skattland under
Konginn. Tha fysti Eimund at
vitia eigna sinna: ok hefer mikit lid
ok vel buit; thuiat hvorki skorti
til fe ne vopn. Nu for Eymundr
ur Garda Riki med mikilli sæmd
ok virdingu af allri althydu, ok
kemr nu til Svithiodar, ok sezt at
Riki sinu ok eignum, ok bratt
aflar hann sier Kvonfangs, ok fær
rikismans dottr, ok gat hann vid
henne einn Son, er Ynguar het.
Thetta fra Olaur Svia Kongr, at
Eymundr var vid land kominn med
miklu lidi ok nogum fiar hlut, ok
hafdi sezt i thau Riki, er att hafdi
Fadir hans, ok their atta
Hofthingiar: ok thotti honum mikils um
vert, enn treystizt tho eigi at at
giora, thuiat hvern dag heyrer hann
morg storræde fra Eymunde saugd;
ok sitia nu hvorir um kyrt, thuiat
hvorgi vill tilhnegia vid annann.
Eymundr sitr nu i Riki sinu, skipar
thui ok styrir, sem Kongar eru
vaner, ok æxlar Riki sitt. Thuiat hann
giordizt fiolmennr. Han let reisa
sier havll mikla ok bua vegliga:
Ok helldr thar bord hvern dag
med miklu fiolmenni, thuiat hann
hafdi marga Riddara ok nogan
skipa her. Sitr hann nu umkyrt. Vex
Ynguar nu upp heima med Fodr
sinum, thar til at hann var niu
vettra gamall. Tha bad Yngvar
Fodr sinn at fara a fund Kongs ok
förmoda: Han måtte sig ju så yttra, at et godt Slut blefwe på denna Sak, och alla Fordringar å ömse Sidor eftergifna. Emund war imedlertid i Holmgård, och höll många Slagtningar, samt segrade altid, och återwann mycket Skattland under Konungen. Han fick nu Lust, at bese sina Ägor: och hade mycket samt wäl berustadt folk, emedan honom hwarken Gods eller Wapn felades: for derföre ur Gardarike med mycken Heder och Wärdighet af all Allmogen: kommer til Swea Rike tilbaka: och sätter sig uti sit Rike och sin faste Egendom. Han tager sig sedan Husfru, och får en rik Mans Dotter, med hvilken han aflade en Son, som het Ingwar. Detta får Olof Swea Konung weta, at nämligen Emund war kommen til Lands med mycket Folk och nog Ägodelar, samt sig i det Rike nedsatt, som hans Fader och de åtta Höfdingar ägt hade: och tyckte han det wara mycket betydande; men tordes likwäl intet göra därwid, emedan han hwar dag förnimmer många stora Bedrifter talas om Emund. Både suto sålunda stilla, emedan ingendera wille gifwa den andre efter. Emund sitter nu i sit Rike, förordnar där och styrer såsom Konungar äro wane, samt ökar det dymedelst, at han blifwer manstarkare. Han lät bygga sig en stor Sal, och honom härligen tilreda: och där håller han
