Ok skal thetta vera sattar merke
vor a milli. Nu fara their aptr: ok
færdu Eymundi merkit med
vingiarnlegum ordum Kongs.
Eymundr tok thacksamliga vid giof
Kongsins, ok kvad tha skiott
skylldu aptr fara, ok bioda Olafi
Kongi til sin, ok mæla svo: Eymundr
thion thinn bydr thier til veizlu
med godvilia, ok kann thauck at
thu farer. Their foru, ok fundu
Olaf Kong, ok saugdu honum bod
Eymundar. Tha vard Olafr Kongr
hardla feiginn, ok for med
miklu fiolmenni. Eymundr tok vel
vid honum ok med mikilli sæmd;
ok mælltu their til fastrar vinattu
med sier, ok hielldu vel. Sidann
for Kongr heim med godum
giofum; ok var Yngvar jafnan med
Kongi, thui at hann unni honum
eigi minna, enn sinum syni.
Yngvar var mikill madr vexti: væn, ok
sterkr, ok biartlitadr, vitr ok
malsniallr, milldr ok storgiofull vid
sina vini, enn grimmr vid sina
ovini, kurteis, ok hinn
hradligzsti i ollu vidbragdi: so sem vitrer
menn hafa honum tiljafnat, um
atgiorfi, vid Styrbiorn Frænda sinn,
edr Olaf Kong Tryggvason, sem
frægazstr madr hefer verit ok
mun vera a nordur laundum, um
alldr ok æfi, bædi fyrir Gudi ok
monnum.
gullfärgad på Fjädrarna; och, när alt war färdigt, fara de sin kos, och komma til Konung Olof, som fägnar dem wäl, och glädes öfwer deras återkomst. Anund öfwerlemnade strax Höken til sin Fader, och sade, at Emund sändt honom densamme. Konungen rodnade därwid och sade, at Emund icke måtte hafwa nämnt sig, då han gaf honom Höken, fastän det wäl kunde wara, at han det ämnat. Något därefter kallar Konung Olof, Anund och Ingwar til sig, och sade: Nu skolen I fara tilbaka, och föra det til Emund, som jag gifwer honom: hwilket är en Fana; emedan jag äljest inga så kosteliga Skänker hafwer at gifwa honom, som denna är. Hänne medföljer den Egenskap, at han altid månde bekomma Seger, som hon bäres före: och skal detta wara et Försoningstekn oss imellan. De fara nu tilbaka, förande Fanan til Emund, tillika med Konungens wängiriga Ord. Emund tog med tacksamhet emot Konungens Gåfwa: och utlät sig, det de snarliga skulle återresa för at bjuda Konung Olof til sig, samt honom med sådana Ord tiltala: Emund din Tjänare bjuder dig med Godwilja til Gästebud, och urtager för en Ynnest, at du besöker honom. De foro, och funno Konung Olof, samt sade honom det, som dem af Emund war anbefallt. Konung Olof blef öfwer detta Budskap mycket glad: och for med et talrikt Fölge åstad. Emund tog wäl och med
