Den här sidan har korrekturlästs
3. Cap.11
INGWARS SAGA.


mycken Heders Bewisning emot honom; Hwaruppå de tilsade hwar annan en beständig Wänskap, samt roade sig med angenäma Samtal på det aldrabästa. Sedan for Konungen hem med goda Gåfwor. Och war Ingwar alt jämt hos honom; emedan Konungen intet mindre godt unte honom, än sin egen Son. Ingwar war en ansenlig och stor Man: wacker, stark, och hwithyad: förståndig och wältalig: mild och frikostig emot sine Wänner, men grym emot sine Owänner: artig i Sällskap, och mäst rådig i alla förefallande Wärf; såsom förståndige Män hafwa honom uti dess Upförande liknat wid Styrbjörn, hans Frände, eller Konung Olof Tryggwason, som warit, och lärer blifwa, den berömligaste Man i Norrlanden, i all Tid och Ålder, både för Gud och Människor.


4. Cap.


Tha er their Frændr voru frum vaxta, Aunundr ok Yngvar, var su thiod i missætti vid Olaf Kong, er Seimgaler heita: ok hofdu ecci skatt goldit um hrid. Tha sendi Olafr Kongr Aunund og Yngvar med thrimr Skipum, at heimta skatt. Koma their vid Land, ok stefna Thing vid Landzs menn; ok heimtu thar skatt af Kongi theira. Syndi Yngvar thar mykla atgiorfi i sinni malsnilld; svo at Kongi, ok mogum adrum Hofdingium, fyndizt ecki annat rad, enn giallda skattinn, sem til var kallat, fyrir utann III. Hofdingia, tha er æ[1] villdu fylgia Kongs radi: ok bonnudu at giallda skattin, ok drogu lid samann. Enn er Kongrinn heyrdi theirra tiltekiur, bad hann tha Aunund ok Yngvar beriazt vid tha: ok feck theim lid. Their


4. Cap.


När desse Fränder, Anund och Ingwar, woro upwäxte, war et Folkslag, som kallas Semgaller, med Konung Olof uti Misshällighet: och hade en Tid icke betalt någon Skatt. Konung Olof sände därföre Anund och Ingvar med tre Skep at uphämta Skatter af detta Folk. De komma til Lands: stämma Allmogen til Tings: och upboro där Skatt af deras Konung. Ingvar wiste wid detta Tilfälle mycken Tiltagsenhet uti sin Wältalighet; så at Konungen och månge andre Höfdingar intet annat Råd hade, än at betala Skatten, som påbuden war. Dock woro tre Höfdingar som intet wille efterfölja Konungens Beslut, utan wägrade sig at betala de fordrade utskylder, samt drogo Folk tilhopa. När Konungen detta deras Förehafwande förnam, bad han Anund och Ingwar slåss med dem, och fick dem därtil Manskap.

B 2
  1. leg. eigi