N:o | 119 |
Inrikes- | Tidningar |
Stockholm, | Torsdagen |
den 14 October | År 1813. |
Några wälmenta Råd i afseende på Barns uppfostran.
En god helsa hörer wäsendtligen till detta lifwets lycksalighet. Med dess styrka kan den förståndiga menniskan segra öfwer fattigdom och nöd, och i det goda hon uträttar mot sig sielf och andra, äga en outtömlig källa till glädje och sällhet. Är helsan förswunnen, då — om än rikedom och öfwerflöd af jordens fördelar fallit på wår lott — gläder och förnöjer oss föga eller intet wår tillwarelse i werlden.
Wanan är hos menniskan, så till sägandes, den andra Naturen. Oordentlighet, oseder och laster, som genom en försummad eller illa inrättad uppfostran, hos henne fått inträde, öfwerwinner hon sent eller aldrig. Böjelser till ordning, seder och dygd, hwilka under en god uppfostran blifwit henne wäckte, utwecklade och stadgade, wisa, genom wanans makt, den mest wälgörande inflytelse på hela hennes lefnad.
Menniskan bär inom sitt eget bröst ett medfött begär efter sällhet, efter egen nytta. Wisa henne det skadliga och olyckliga i onda wanor; det nyttiga och lyckliga i goda, och hon skall derigenom lättast förmås, att fly de förra och öfwa sig i de sednare.
Men under det hon söker sin egen nytta och sällhet, böra hennes önskningar, begär och gerningar ledas af ett lagom. I det skall hon finna den rätta gränsen för sin wilja, sin werksamhet och sitt hopp.
Ledd af dessa tänkesätt, lemnar jag till ömsinte föräldrar och hem, som dessas ställen företräda, följande råd.
Wården med warsamhet och omsorg Barnens helsa.
I afseende härpå må iakttagas: 1) Att luften i det rum der barnen sofwa, eller wistas om dagarne, är så mycket sig göra låter, frisk och sund. Detta winnes genom lagom eldning, genom ett fönsters öppnande då och då, när årstiden det tillåter, samt derigenom, att från nämnde rum aflägsnas orena och illa luktande kläder, nattstolar och annat, som der kunde åstadkomma osund luft. 2) Hudens renlighet bör genom daglig twättning hos barnen befordras. Detta och en tjenlig beklädnad werkar till den omärkliga utdunstningens underhållande, hwaraf menniskans helsa så mycket beror. 3) Barnens föda må ej wara öfwerflödig och otjenlig, men tillräcklig, och framför allt enkel och god. — Moders-mjölken, eller i brist deraf god ko-mjölk, är under det första året barns helsosammaste föda. Under det andra året nyttjas för dem ko-mjölk, med tillägg af något bröd, och stundom något dricka. Ifrån tredje året ökes denna föda småningom med ombyte af stekt eller kokt färskt kött eller fisk, hvartill alltid gifwas kokta rofvor, morötter, kålrötter eller potäter. Myckenheten af födan afpassas efter barnens tilltagande ålder, kroppsrörelse eller arbete. De här uppräknade födoämnen nyttjas, om möjligt är, framför andra. De äro de bästa för menniskans krafter och helsa. 4)