Sida:Inrikes Tidningar 1813-10-14.djvu/2

Den här sidan har korrekturlästs

För späda barn upptagas 16 timmar af dygnet till sömn. Barn imellan första och tredje året måga dertill använda 14 timmar af dygnet på det sätt, att de från morgonen waka 5 timmar; och sedan wid middagstiden sofwa några timmar; derefter waka de åter fem timmar, och använda sluteligen de öfrige timmarne till nattsömn, så att på dygnet 14 timmar inalles upptagas till softid. Barn imellan 3:dje och 10 året måga waka 12 timmar af dygnet och hafwa 12 timmars nattsömn, samt imellan 10:de och 17:de året waka 14 timmar och använda 10 timmar till nattsömn. Efter sistnämnde ålder bör menniskan upptaga 8 timmar till nattsömn, och alltid före midnatten gå till wila. 5) Barn böra ifrån födslo-stunden småningom wänjas wid rörelse. Efter första månaden böra de, när wäderleken det tillåter, då och då utbäras i friska luften, helst middagstiden. Wid tilltagande ålder är angeläget, att de dagligen erhålla rörelse uti friska luften, i synnerhet före middagsmåltiden. Efter denna måltid bör i alla åldrar alltid någon liten hwila följa. 6) Intill sjette året är bäst ett barn anwända sin tid med tjenliga lekar och tidsfördrif. Derefter böra de småningom öfwas med arbete, som årligen ökes med urskillning till själs och kroppskrafternes jemna utweckling och förkofran.


Anwänden den yttersta uppmärksamhet och sorgfällighet derpå, att goda wanor hos Barnen winna ett tidigt och kraftigt insteg.

Barnen böra derföre, så tidigt som möjligt är, wänjas: 1) Wid renlighet. 2) Wid uppmärksamhet. 3) Wid lydnad. 4) Wid ordning. 5) Wid tålamod. 6) Wid sannfärdighet. 7) Wid arbetsflit. 8) Wid känsla för heder. 9) Wid känsla för samwetets fordringar, att det tidigt må följa den regeln: Hwad Du ej will att andra skola göra Dig, det bör Du ej göra dem. 10) Wid en sann Gudsfruktan. 11) Wid borgerlig laglydnad. 12) Wid en förnuftig sjelfförsakelse till likars hjelp och tröst. 13) Wid ett fast hopp om det godas framgång i werden. Det är detta hopp, som förmår att underhålla wårt tålamod, wår ståndaktighet och wårt nit att under lyckans omwexlingar eller onda menniskors stämplingar, arbeta för det sanna, ädla och nyttiga.


Utwecklen och leden till båtnad för sanning och dygd det begär efter egen nytta och lycksalighet som Naturen nedlagt i barnens hjertan.

Detta kan werkställas efter denna anwisning: Då J t. ex. wiljen wänja Barnen wid renlighet, så wisen dem, att deras helsa derigenom underhålles och stadgas. — Wiljen J uppmuntra dem till uppmärksamhet och eftertanka, så wisen dem, att deras förstånd derigenom upplyses, och på det sättet en rik källa öppnar sig till deras förnöjelse, och till möjlighet att gagna både andra menniskor och sig sjelfwe. Wiljen J hos dem wäcka känsla för sanning, för heder, för samwetets fordringar, så lären dem, att de genom dessa dygder hafwa att hoppas Guds och goda menniskors bifall, att de genom dem bereda sitt sinneslugn och frid, hvarförutan ingen sann lycksalighet gifwes. Eller wiljen J warna dem för oordningar och lättja, så underwisen dem, huru genom desamma menniskan störtar sig uti ett förtjent förakt, uti fattigdom och nöd o. s. w. Korteligen, lären dem huru hwarje dygd medför sin fördel, och werkar till wår lycksalighet; huru åter hwarje last medför sitt straff, ock bereder wår olycka.


Lären Barnen genom Edra egna efterdömen, genom uppmuntringar och tjenlig underwisning att uti allt deras förhållande iaktataga ett lagom.

Följande anwisning må tjena till detta ändamål: Då J t. ex. uppmuntren Edra barn till wård om deras helsa, wisen dem då, att denna wård har sin gräns, ett lagom. Hålla de sig wid denna gräns, detta lagom, så tillwäxa och stadgas deras krafter och helsa. Öfwerstiga de åter denna gräns, detta lagom, så blifwer deras kropp ömtålig, förswagad och sjuklig. Wiljen J t. ex. uppmuntra dem till sparsamhet eller frikostighet, lären dem att dessa dygder hafwa sin gräns, ett lagom. Öfwerträdes denna gräns, så förwandlas sparsamhet till snålhet och girighet, frikostighet till slöseri, och blifwa således laster som befläcka wår själ och förstöra wår lycksalighet. Så ock med dygder i allmänhet.

Föräldrar, uppfostrare! Wården efter dessa anwisningar Edra Barns helsa: underhållen hos dem goda wanor: wäcken i deras hjertan ett lycksalighets begär som utwecklar sig till båtnad för sanning och dygd, och lären dem, att så widt mensklig förmåga det tillåter, i allt följa ett lagom. Eder möda skall wälsignas med framgång, om J med