Då tre lyfta (se bild 3) ställer sig den längsta vid huvudet, den minsta vid fötterna och alla på samma sida. 1 fattar med ena armen under huvudet och nacken snett nedåt skuldran, med den andra under bröstkorgens nedre kant, 2 fattar med ena armen intill föregåendes grepp och den andra mitt under lårbenen, 3 fattar intill 2 och nere vid fötterna. Om den skadade orkar hålla 1 om halsen, så underlättas lyftningen mycket. När den, som kommenderar (vilket helst bör vara 1), säger: ”fall på knä”, lägga sig alla på vänster knä. Vid ”fatta” föra alla sina händer så långt under den skadade som möjligt. Vid ”lyft” lyftes den skadade upp på knäna, bild 4, där var och en förbättrar sitt grepp. På kommandot ”stig upp” resa sig alla och lyfta den skadade med raka ryggar och böjda armar, så att patienten kommer att ligga vänd mot dem, som bära (se bild 4 a). Då orkar man mycket mer, än om man skulle hålla den skadade på utsträckta armar. Nedläggandet sker, liksom lyftandet, fast i motsatt ordning. Om man har tillgång till fyra bärare, skall den fjärde från motsatt sida förstärka det grepp, som 2 har, men endast vid lyftandet och nedläggandet, ej under förflyttning; 4 skall även flytta båren under den skadade samt i övrigt hjälpa till, där det behövs. Man kommer under övningens lopp snart underfund med, hur viktigt det är att allt göres på en gång, så att inte den ena lyfter eller sänker före den andra. Utan noggrant samarbete kan det aldrig ske mjukt och lugnt.
I sådana fall, där man ej kan överblicka skadans art eller utbredning, såsom t. ex. då man har anledning misstänka skador å huvudskål, ryggrad, bäcken eller där man befarar svårare inre skador, måste den yttersta försiktighet iakttagas. Detta vid såväl upplyftandet av patienten som under själva transporten, antingen den skadade är medvetslös eller ej. Man skjuter sakta ett lakan, medelst tunna träbitar eller pappskivor, en filt e. d. under patienten, fattar med händerna så tätt intill den skadade som möjligt och lyfter i lakanet. Fyra till fem personer böra lyfta på varje sida om patienten. Att ensam bära en sanslös eller skadad nedför stegar, trappor o. d. är, även för en stark person, nästan omöjligt, om man ej förut lärt de rätta greppen. Man lägger den sanslöse
