Huruvida irländaren varit sådan av ålder har jag icke lyckats konstatera, ty historien bevarar ej minnet av några secret societies före 1169. Att påbörda honom hans keltiska ursprung vore orättvist, ty Bretagnes, Wales och Skottlands kelter hava ej i anmärkningsvärt hög grad gjort sig kända såsom intrigmakare. Då således denna lilla svaghet synes vara förbehållen Irlands kelter och med dem assimilerade »usurpatorer» må det vara tillåtet att därav draga den slutsatsen, att irländarens plotting spirit icke varit Skaparens gåva.
Man kan förstå det fördärvliga inflytande som århundradens förtryck och olyckor måste hava utövat på irländarens själsliv. Han kände sig som en paria, en slav, föremål för ständig misshandel, misstro och förakt. Han vågade ej öppet giva luft åt sin klagan, men vid det hemliga mötet i nattens mörker nedkallade han himmelens vrede över sina plågoandar och svor deras fördärv. Som svampar uppväxte föreningar och brödraskap, vilka, eldade av svärmiska idealisters och fanatiska rebellers lidelsefulla vältalighet, satte såsom sitt mål det älskade fosterlandets räddning. Öppet motstånd var dömt att misslyckas, men i den lömska terrorn fann irländaren det vapen som slutligen skulle förskaffa honom seger. List och förställning inympades på den irländska folksjälen, varifrån de väl småningom skola försvinna i brist på näring.
THE SPELL OF IRELAND
Jag har upprepade gånger framhållit den mystiska trollkraft som Irland utövat även på dem, vilka
108
