följde Scissors and Paste (sax och gummi), vilken endast innehöll valda urklipp från engelska tidningar och väckte en munterhet som föreföll myndigheterna opassande; sedermera Irish Nationality och slutligen Ireland. Namnen växlade men programmet förblev oföränderligen detsamma.
Efter påskupproret 1916, då belägringstillstånd infördes och Sinn Fein stämplades som en landsförrädisk organisation, blev Griffith häktad och deporterad, men i december samma år blev han delaktig av den allmänna amnestien och fick tillåtelse att återvända.
År 1918 blev han åter häktad och inspärrad under 10 månader.
Även år 1921 fick han tillbringa några månader i fängelse, varifrån han frigavs för att å Sinn Feins vägnar deltaga i fredsförhandlingar med Lloyd George; och den 6 december s. å. underskrev han den traktat, som gav Irland det oberoende för vilket han under hela sitt liv kämpat. Han blev nu vald till Fristatens president och måste i denna egenskap bekriga gamla vänner och vapenbröder. Sorgen häröver i förening med överansträngning lade honom redan efter några månader i graven.
Fattigt var Arthur Griffiths föräldrahem, fattigare hans eget. Hans sista levnadsår var sannolikt det första då han ej behövde svälta. Han levde och dog för sitt älskade fosterland och skall i historiens hävder stå som en av dess största söner.
En helt annan typ var Michael Collins, den unge, vackre, glade, oförvägne »Mick», hjälten i
