om hennes bevågenhet. Hon ger i osminkade ordalag uttryck åt sin förvåning över att Norra Irland avböjt förhandlingar om sammanslagning med Fristaten och sin missbelåtenhet med Mr Pollocks snäva svar på hennes frågor, men slutar triumferande: »Det är dock Ni, Mr Pollock, som skrivit detta kapitel i min bok!»
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 135 i filen Irland och irländarna 1925.djvu. Bildtext: Finansministern Mr H. M. Pollock. |
Då jag slutat läsningen av M:lle Térys temperamentsfulla uttalanden greps jag av den djupaste medkänsla för Mr Pollock. Jag ser honom för mig, tyngd av arbete och ansvar, just under de mest kritiska dagarna lyckliggjord med en timslång konversation med en livlig fransyska, rättrogen katolik och jakobin, svärmisk beundrarinna av den sköna, starka »Mick», som ej gör det svagaste försök att behärska sin indignation över att denna lilla allvarliga, gråskäggiga herre ej genast kan dela hennes förtjusning. Jag ser och hör hur hon oavlåtligt bombarderar honom med frågor, var och en innebärande ett »j’accuse», och hur den stackars Mr Pollocks fysiska och psykiska krafter småningom giva vika, hur hans blick mattas, hur han sjunker allt djupare ned i sin stol. Och när den indignerade damen med blixtrande ögon utslungar den fruktansvärda frågan: »Vet Ni att halva Irlands befolkning
9 Irland och Irländarna.
