figurer. Folkstämningen var nu en helt annan än före upproret, ock De Valeras av patriotism och hänförelse präglade brandtal mottogos över hela landet av folkets jubel. Han valdes med överväldigande majoritet till M. P. för grevskapet Clare, och då Sinn Fein år 1918 proklamerade den irländska republiken blev han dess president, varjämte han utsågs till en av de tre representanter för republiken vilka, ehuru förgäves, begärde tillträde till fredskonferensen i Paris. Snart blev han emellertid åter häktad, men i februari 1919 lyckades han — såsom det påstås med Michael Collins hjälp — fly ur fängelset och begav sig till Amerika, där han under nära två år drev en intensiv propaganda och lyckades vinna pekuniärt understöd.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 150 i filen Irland och irländarna 1925.djvu. Bildtext: Eamon de Valera. |
I juli 1921 finna vi honom som fredsunderhandlare i London, där han gjorde anspråk på att bliva erkänd som den irländska republikens president. Då förhandlingarna i oktober återupptogos stannade han hemma med den motivering, att republikens överhuvud ej lämpligen borde deltaga i en ministerkonferens. När traktatförslaget förelåg till diskussion i Dail Eireann var han en häftig opponent och utkämpade skarpa strider med sina gamla vänner
144
