men De Valera hade velat hava följande modifierade form:
»Jag — — — svär att erkänna Konungens överhöghet» — — —.
Mellan dessa båda formulär råder, för att citera Simone Térys liknelse, ej större skillnad än mellan »un blanc bonnet» och »un bonnet blanc». Men för De Valera var detta ett tillräckligt motiv för ett broderkrig som kostat Irland många av dess bästa söner, för att icke tala om hundratals miljoner i allmän och enskild egendom. M:lle Téry är nog elak att kalla De Valera en »Don Quichotte», och mången finner även denna liknelse träffande.
De Valera är således en mycket omstridd personlighet. Men hans historia är ännu icke skriven. Om i en framtid hans ideal förverkligas, om Irland som en fullt självständig republik glider bort från det brittiska imperiet, då skall måhända Eamon De Valera nämnas med samma vördnad som Arthur Griffith och Michael Collins.
En med fighting spirit rikt begåvad dam är grevinnan Constance de Markievicz,° dotter till William Gore-Booth, Fifth Baronet of Lissadell. I sin första ungdom var hon känd som en utmärkt ryttarinna, en prydnad för den högsta societeten, presenterad vid Drottning Victorias hov. Sedan slog hon sig ned som målarinna i Paris, där hon ingick äktenskap med den polske greven Casimir De Markievicz. Redan tidigt hade hennes hjärta börjat klappa för de små och förtryckta, och hennes utveckling följde
