den bana som en känd svensk politiker karakteriserat genom devisen: Ett steg till vänster kan man alltid försvara.
År 1910 bildade hon en scoutförening, »en plantskola för unga rebeller», och under strejkåren 1912—1913 framträdde hon som en entusiastisk anhängare av James Conolly. År 1916, kort före upproret, gjorde polisen en raid i hennes hem och lade beslag på vapen, ammunition och förbjuden litteratur. Annandag Påsk marscherade hon, iklädd grön uniform, i spetsen för en skara volontärer in i Stephens Park och besatte the Royal College of Surgeons, där hon kämpade som en lejoninna till upprorets sista dag, då hon på order från rebellernas högkvarter nödgades kapitulera. I spetsen för sin tappra skara trädde hon fram till den engelska officeren, kysste sin revolver och gav sig fången. Krigsrätten dömde henne till döden, vilket mildrades till livstids straffarbete, men redan vid julen samma år blev hon benådad och återvände till Dublin, där hon med oförminskad energi fullföljde sina revolutionära mål. Längre fram tillhörde hon Dail Eireann i egenskap
148
