pålitliga män, för vilka vi framlade våra planer, gåvo villigt sitt samtycke.»
Planen visade sig emellertid svår att bringa till verkställighet. »We suffered many bitter disappointments.» Tolv försök misslyckades — i det första deltog Michael Collins. Än passerade Lord French helt andra gator än de sammansvurna beräknat, än blevo de observerade och funno för gott att försvinna o. s. v. Men slutligen kom den stora dagen, då Lord French återvände till Dublin från en utflykt till sitt fädernegods i Roscommon, och ett bakhåll arrangerades i omedelbar närhet av Phoenix Park.
Men varför, må man väl fråga, försökte vi ej skjuta Lord French medan han uppehöll sig i Roscommon? Svaret är enkelt nog: Vi ville angripa honom vid hans egen port. Varför just där? Emedan vi hade klart för oss vilken effekt detta skulle åstadkomma. Mot den gamle soldaten hyste vi intet personligt agg, men han stod i spetsen för ett utländskt regemente som höll vårt land i slaveri, och vi visste att hans död skulle väcka hela världens intresse för vår frihetskamp. Phoenix Park är lika känd som Hyde Park. Tänk på den sensation, som skulle uppstå om brittiska regeringens representant i Irland, en fältmarskalk i brittiska armén, blev skjuten till döds vid porten till Phoenix Park, i själva huvudstaden i det rike som han var satt att styra, ett stenkast från den engelska garnisonen, på en plats som inom fem minuter kunde fyllas med 20,000 soldater. Vår risk var större, men den moraliska effekten var värd sitt pris.»
Försöket misslyckades emellertid, ty Lord French, som vanligen brukade åka efter en soldatbil, åkte
