kultur. Den innehöll alla slag av förordningar inom civil-, straff- och militärlagstiftningens områden, gällande för konungen såväl som slaven; den meddelade detaljerade bestämmelser för betryggande av äganderätt och arvsrätt, för reglering av vattendrag, dammar och fiske, för offentliga och privata byggnader; den bestämde arvoden för läkare, domare och lärare, formulär för avtal och kontrakt, etc.
Värdeenheten var en ko; kalvar och grisar användes förmodligen som skiljemynt.
THE ISLAND OF SAINTS AND SCHOLARS
Med kristendomens införande inleddes ett nytt skede i Irlands historia. Religiositet och intelligens hava av ålder varit den keltiska folksjälens utmärkande drag; och i Irland, där den nya läran snabbt utbredde sig nästan utan motstånd eller förföljelse, lyftes det andliga livet till en högre nivå än i något annat land. Under 400 år var Irland ett föregångsland, ett högsäte för Europas andliga kultur,
insula sanctorum et doctorum.
Invånarne, irerna, voro övervägande gaeler och tillhörde en gren av den keltiska folkstammen. De kallade sitt land »västlandet», Erin, lat. Hibernia.
Liksom varje katolskt land vördar Irland minnet av fromma män och kvinnor, vilka av eftervärlden befunnits värdiga att upptagas bland helgonens skara. Men utmärkande för Irland är att helgonglorian ej föregåtts av martyrkronan. Irlands martyrer tillhöra ett senare årtusende och en annan kategori.
16
