bestraffningsmetod, som sedermera i ännu större utsträckning tillämpades av hennes efterträdare på Englands tron, nämligen konfiskationen. Förut hade regeringen nöjt sig med att förvisa eller avrätta en rebellisk hövding, nu blev hela det område, över vilket han härskat, konfiskerat och lagt under engelska kronan. Så förvandlades småningom största delen av Irland till en kronodomän. Där »utplanterades» sedan engelska äventyrare, vilka efter bästa förmåga undanträngde och utrotade den infödda befolkningen.
Den märkligaste av dessa ockupationer var
the Plantation of Ulster.
Konung Jacob I var en fin psykolog; han insåg, att den egentliga orsaken till föregående kolonisters »absorbtion» var den irländska kvinnans oemotståndliga tjuskraft och beslöt därför att »plantera» Ulster med stadgade familjefäder i stället för älskogskranka ynglingar. Tusentals protestantiska familjer slogo ned som gräshoppor på Ulsters fruktbara fält, vilkas bofasta befolkning fick nådigt tillstånd att med bohag och boskap slå sig ned i vilken annan landsända de behagade. Ockupationen inleddes år 1607 och tog ökad fart efter »earlarnes flykt». Från rent kolonisatorisk synpunkt blev resultatet förträffligt, ty Ulster har i vida högre grad än övriga delar av Irland bibehållit karaktären av brittisk provins, men katolikernas omänskliga behandling grundlade ett religionshat, som ännu i dag är den irländska nationens kräftsår.
Under dessa upprörda tider skrevs i Donegals fransiskanerkloster av fyra lärda munkar Irlands
30
