parlament sammankallades i Dublin och Poynings Law upphävdes. Katolikerna jublade, men tyvärr för tidigt, ty innan reformen hunnit genomföras var Jakobs ärorika regering lyktad.
Under tiden hade Ulsters protestanter satt sig till motvärn. Då Jakobs armé visade sig utanför Londonderry, uppfordrande borgmästare och råd till underkastelse, stängdes stadsportarna av några resoluta unga män, och staden försvarade sig hjältemodigt under nära fyra månader, tills en flotta kom till undsättning och belägringsarmén måste slå till reträtt. Segern upplivade protestanternas mod, och katolikerna ledo den ena motgången efter den andra.
I juni 1690 landsteg Wilhelm III i spetsen för en armé, sammansatt huvudsakligen av utländska beprövade krigsmän, däribland ett antal svenskar. Den 12 juli möttes de båda konungarna i den avgörande kraftmätningen vid floden Boyne. Wilhelm, som föregående dag blivit sårad, ådagalade både fältherreskicklighet och personligt mod, Jakob visade sig alldeles sakna dessa egenskaper. Före dagens slut var den katolska hären uppriven, och Jakob ilade i vild flykt till Dublin, där han fortast möjligt inskeppade sig till Frankrike. Den tappre Sarsfield ropade åt den förföljande fienden: Låt oss byta kungar och slåss på nytt!
Till förhärligande av segern vid Boyne räknas den 12 juli som Ulsters nationaldag.
FÖRDRAGET I LIMERICK
Den slagna irländska armén drog sig nu under Sarsfields befäl inom det befästade Limericks
34
