Irishmen räknade en numerär av 500,000 man. Wolfe Tone och Lord Edward Fitzgerald lyckades förmå den franska generalen Hoche att med en flotta komma rebellerna till hjälp, men vädrets gudar voro engelsmännen nådiga och fartygen tvungos av storm att återvända. Följden blev upphävande av habeas-corpus-akten samt införande av belägringstillstånd, varvid landet översvämmades av tygellösa soldathorder. Förgäves sökte den ädle Grattan avvärja revolutionsfaran genom att på fredlig väg genomdriva katolikernas efterlängtade emancipation, och slutligen avgick han i förtvivlan från sin plats i parlamentet.
I juli 1797 hotades Irland av en holländsk flotta, som fick dela den franska flottans öde.
Den 23 maj 1798 hade the United Irishmen beslutat höja upprorsfanan över hela Irland. Men myndigheterna, som genom sina spioner voro fullt inne i situationen, gjorde slag i saken genom att i god tid arrestera Emmet och några andra ledare. Ett pris av 1,000 £ sattes på Lord Edward Fitzgeralds huvud, och han blev sårad till döds i sin säng. Icke desto mindre utbröt upproret på bestämd dag. Men ledarna voro fängslade och de spridda rebellhoparna förmådde ej motstå militärens angrepp. Till råga på olyckan återuppblossade den gamla fejden mellan protestanter och katoliker; tusentals protestanter blevo på det grymmaste sätt mördade i Wexford, och vid underrättelsen härom ställde sig Ulsters protestanter på Englands sida. Upproret var redan kvävt då en liten fransk armé lyckades landstiga, men den förmådde intet uträtta och måste snart kapitulera. Slutligen kom Wolfe Tone över
40
