från engelsk sida blivit hävdat, att Fermanagh och Tyrone ingalunda kunna anses vara definitivt anslutna till Norra Irland, utan att deras öde bör avgöras in accordance with the wishes of the inhabitants, d. v. s. genom folkomröstning, så kan detta påstående omöjligen motiveras med hänsyn till economic and geographic conditions; ty det vore väl alltför naivt att påstå, att dessa grevskaps ekonomiska välstånd skulle förbättras genom deras indragande under Fristaten, eller att gränslinjens uppdragande till Londonderry skulle hava geografiskt berättigande. Man tillgriper ett alldeles nytt motiv, nämligen det religiösa, och åberopar det förhållandet att de ifrågavarande grevskapen hava övervägande katolsk befolkning.
Därmed förhåller det sig så, att vid senaste census, år 1911, hade Fermanagh 56 och Tyrone 55 % katoliker. En kvalificerad majoritet är således utesluten, och en knapp enkel majoritet kan icke vara ett bärande motiv för en så genomgripande reduktion av Norra Irlands redan förut mycket knappt tillmätta område.
Under sådana förhållanden har Norra Irlands regering ansett sig böra vägra att utse en representant i en kommission, vars blotta befogenhet innebär en kränkning av oss tillförsäkrade rättigheter. Traktaten av 1921 ålägger oss inga förpliktelser. Vi fordra att England respekterar regeringsakten av 1920, enligt vilken Northern Ireland består av Six Counties.
Man förebrår oss att vi ställa oss avvisande mot ett United Ireland, men detta är en sanning med modifikation. Om Södra Irlands politiska och
92